Blå havet viskar andas

Livet som krympling går vidare. Det är inget vidare liv. Tur att det blev dåligt väder så jag kan gnälla lite. Tur att det är måndag. Ett plus för min stora filmsamling.

I övrigt kretsar mina tankar inte kring mycket annat än knän och alldeles för starka värktabletter. Det är lätt att snöa in på något. Släppa allt annat när något felas en. Den fantastiska människokroppen. Fast jag har börjat tveka. Utan att blanda in högre makter så kan man ju undra varför sådant här händer? Det är dumt. Går en bil sönder på exakt samma ställe flera gånger är det någon högt uppsatt snubbe som suddar och ritar om lite. Senm går det inte sönder!

Inte med den fantastiska människokroppen. Jag är rädd att vi tagit död på evolutionen. Med all vår medicin och läkare hit och dit. Det är inte bra. Ingentng löser sig själv och finns Gud verkar han ge blanka fan i vilket. Vi har ingen respekt och därför kommer knän alltid att gå sönder. För det finns någon som fixar de. I efterhand. Och så nöter vi ner den fantastiska uppfinningen som är vi. I våra snabba bilar som är smartare byggda än vi. Någon gång måste ju tornet vi bygger mot himlen, rasa.

Man ska inte bråka med naturen.

Det måste vara lätt att vara någon annan på internet slår det mig. Där jag bläddrar omkring bland mina favoritbloggar. Det är lätt att vara någon annan. Det är dock svårt när man inte kan leva jupp till denna någon annan. Det har vi alla mött exempel på. Den där tjejen som är så på via sms men som inte nes möter ens blick i det verkliga livet.

Tänker på den här mannen i tidningen. Han har ett nick. Det är ett väldigt roligt nick. Fast det är inte så kul att han smittat massa småtjejer med HIV. Via Lunarstorm. Det var där det hela styrdes upp. Där mannen var någon annan för att få tillfälle att sprida sin dödliga sjukdom vidare.

Alla dessa namn och pseudonymer vi lär oss att älska över internet. Eller hata. Är de dem vi känner i sina vanliga tredimensionella liv utanför datorerna. Det undrar jag. Det är så lätt att förvränga. Göra sig bättre elelr sämre. Allt som passar en själv.

Internet är nog inte så ärligt.

Undrar om ag är den jag är. Eller det är jag ju. Men är mitt internetalterego detsamma som den slokande mannen som vandrar omkring på någon gata nära dig? Det är en mycket svår fråga. Jag gör det mycket enkelt för mig! Om ni vill ta reda på vem jag egentligen är kan jag göra en ljudupptagning när som helst och skicka till dig. Bara att säga till.