Blå havet viskar andas

Jag är ingen man, jag är en pojke skrek jag utav smärta. För en mätbar tid sedan. Inför flertalet vittnen. Jag har tänkt en del på dessa ord de senaste dagarna. De dyker upp här och där. De är absolut sanna. Jag är tjugo år och äger två plastsvärd. Inhandlade de senaste två åren. De ligger på mitt golv nu. Ibland tar jag upp dem och låtsas att jag vet vad jag gör. Om jag skulle bli attackerad och tvungen att försvara mig med svärd skulle mina dagar vara räknade. De är av plast med. Sade jag det? Detta vuxenliv, pojken min!