Blå havet viskar andas

Ungar i foppatofflor som inte fattar varför man sjunger Du blomstertid. Jag bevittnade en avslutningsceremoni på min gamla högstadieskola imorse. Det mesta är sig likt. Förutom foppatofflorna. Den nasalt talande kvinnan till rektor kan inte ändra många stavelser på sitt försök till tal. Lite som "... Jag är egentligen ingen talare" möter "Jesus älskar alla barnen". Nasalt. Jag småfnissar litegrann. Givetvis bjuds det på underhållning. Några givna klassiker som man har hört ett oändligt antal gånger framförs mer eller mindre falskt. Fast de är ju bara barn. Plats för förbättring kanske. Givetvis ska någon gnola Sol, vind och vatten och mumla det där sista för han vet inte vad Ted sjunger. Det vet inte jag heller. Ska kolla upp det sen.

Sen ska man givetvis vara lite modern. Det är bra har lärarna hört på något seminarium. Så man sjunger ledmotivet till både Lejonkungen och Titanic. Svenskt högstadium konserverat för all tänkbar framtid. Dunkel sporthall. Inte vet jag om det var värt att stiga upp före klockan sju för...