Överslätande

Idag stod det så ärligt i Norrbottenskuriren. Svart på vitt. Vad kungen gör för nytta i den här tokiga världen. Han var så fin på sina bilder där. Tagit på sig grönstället. Är man i Norrland så. Till sak, så.

Den lilla artikeln brevid. Om gräsbränder. Den fångade mitt intresse mer än en kvinna i Harads som tyckte stunden med konung Dum övervägde förlusten av massa skog i bränder. Typ. Avdelning; "Jag fick skaka hans hand!" Under helgen hade massvis med bränder brutit ut längs stambanan. Enbart på sträckan Älvsbyn-Boden. Tänka sig. Och hade inte konungen varit där hade aldrig räddningstjänstens helikoptrar varit i luften och hade aldrig upptäckt rackarna till bränder. Han räddar liv  och skog genom att bara visa sig! Han behöver inte ens öppna munnen. Det är värt alla skattemiljoner. Alla fester, alla grodor. Och så är han ju ganska söt när han förstår absolut ingenting. I den här tokiga världen.

Festa på Calle G!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback