Blå havet viskar andas

Det måste vara lätt att vara någon annan på internet slår det mig. Där jag bläddrar omkring bland mina favoritbloggar. Det är lätt att vara någon annan. Det är dock svårt när man inte kan leva jupp till denna någon annan. Det har vi alla mött exempel på. Den där tjejen som är så på via sms men som inte nes möter ens blick i det verkliga livet.

Tänker på den här mannen i tidningen. Han har ett nick. Det är ett väldigt roligt nick. Fast det är inte så kul att han smittat massa småtjejer med HIV. Via Lunarstorm. Det var där det hela styrdes upp. Där mannen var någon annan för att få tillfälle att sprida sin dödliga sjukdom vidare.

Alla dessa namn och pseudonymer vi lär oss att älska över internet. Eller hata. Är de dem vi känner i sina vanliga tredimensionella liv utanför datorerna. Det undrar jag. Det är så lätt att förvränga. Göra sig bättre elelr sämre. Allt som passar en själv.

Internet är nog inte så ärligt.

Undrar om ag är den jag är. Eller det är jag ju. Men är mitt internetalterego detsamma som den slokande mannen som vandrar omkring på någon gata nära dig? Det är en mycket svår fråga. Jag gör det mycket enkelt för mig! Om ni vill ta reda på vem jag egentligen är kan jag göra en ljudupptagning när som helst och skicka till dig. Bara att säga till.