Fiskebatar och sanddyner
En ytterst social dag idag kanns det som. Vi tror att vi tagit avsked av Tony och Danijel men de kan dyka upp snart igen, vem vet. De hade bokat ett lite for dyrt hotell och nyvaken och stressad pa en buss blir det latt som nu att man till och med glommer ta mejladresser. Tiden far utvisa den vanskapens fortsattning. Sedan hanger vi pa stranden, halsar lite pa nagra svenskar fran bussen och ar sa dar mystrevlig som sig bor nar man ar ny pa ett stalle. (Eller?). Thaitomas upptacker sedan vindsurfingsnubabrna som glider fort over vattnet i andra sidan viken. Vi gar dit.
Dar sitter vi en stund innan en koreansk man i fiskehatt och vatdrakt kliver upp ur vattnet. Vi pratar lite med han, kanske inte den basta pa engelska men han gor sig forstadd. Han ar 67 ar och har surfat i 15 ar. Det ar galet, bara tanken att komma pa att borja vindsurfa vid 52 ars alder. Krutgubbe det dar. Han sag inte ut att va en dag over 45. Men han reser allta runt jorden med sin brada (vilket ar nagot av ett mysterium med, nagot otympligt kan tyckas). Han verkar tycka vi ar helt okej och nar han hor att vi aldrig surfat forrut sager han att det ar busenkelt sa imorgon klockan nio ska han lara Tomas att vindsurfa. Min otranade kropp agerar fotograf/hanare/stod etc.
Sen motte vi ett aldre par fran Vaxholm och en svensk spanjor (?) med, inte sa mycket intressant kom ut fran det kanske. Utom att fylla ut var sociala dag ytterligare!
Just ja! Vi ar i Mui Ne (glomde beratta det) och det ar fina fisken har. Lugnt, billigt och relativt oupptakt! Yes yes!
Punktform
Vi ar i Nha Trang och vi har traffat tva smalandska lirare vid namn Tony och Danijel, som gillar betydligt senare natter an vad vi vant oss vid. Haftiga barer, billig dricka, bra musik. Sa kan man leva lange, och nar man traffat sa mycket harligt folk sa leker livet.
Vi drar vidare imorgon i hopp om att vi nagon gang ska fa bada i Vietnam, annu inget dar. Mui Ne ar varat sista hopp.
Sy mig en vast, skraddare dar
Staden i ovrigt ar alldeles utmarkt fin och avslappnad. En av de basta vi besokt kom vi overens om. sydostasien i listform kommer senare, for er intresserade. Maten ar god med, bland de battre sen fascinationen (hos mig, Thaitomas alskar fortfarande allt) for thaimaten lade sig nagonstans pa vagen. Skraddarna bjod pa middag. Cao Lao och white rose ar lokala specialiteter. Gott gott. For ovrigt borjar jag lara mig hantera atpinanrna med. For en man med min motorik sa ar det stort.
Men ikvall bar det med absoluta sakerhet av. Tolv timmar i buss for att fa pressa pa stranden. It's gonna be a long night, folks!
Galonregnkapppor som inte fungerar
Himlarns vad vi lar oss alltsa. Igar var vi ut till den demilitariserade zonen och tittade lite pa olika krigsplatser. Ganska haftigt att se alla platserna man lastom men annars intet nytt. Thatimas ar helt sald pa kriget, eller egentligen alla krig sager han, han vet inte varfor men han fundererar pa att kopa en bok (pa engelska om Vietnamkriget). Undrar om det ar nagra uppdamnda valdsamheter for igar sag hanfrivilligt pa filmen Doom. En bra indikator pa att nagonting inte star ratt till. Men vem ar jag att doma...
Idag har det regnat sa vi blivit alldeles blota och vara klader luktar illa. Det ar mindre bra nar man har en langarmad troja med sig, hoppas den torkar och borjar lukta gott igen! Annars var vi innanfor citadellet oidag och kollar pa kejsarens gamla lya. Eller kejsarna men de ar ju all doda nu, sa. lite som den forbjudna staden i Pekinmg kan jag tanka mig, men tyvarr ratt sonderbombat (javla amerikaner, nan borde skicka en restaureringsrakning till vita huset!). Men det var haftigt och kejsare ar definitivt ett yrke jag skulle kunna tanka mig. Undrar vad min arbetsformedlare sager om det? Men vad tusan, han hade ett helt javla hus bara for att lasa och hans te gjordes av daggdroppar varje morgon! inte dalig service dar inte. Forstar att det kanske inte stamde overens med Fabror Hos gangs ideal. Sen akte vi aven cyklo, och thaitomas sa nagonting nar han sa att det var som att aka batrnvagn igen, men det ar val en gammal drom alla har?
Imorgon vidare till Hoi An, annu mer vackra stader och historia men sedan ar det stranden som galler. ar det skit i Hue ar det bra vader i Hoi An sager det.
Kejsaren ater
Sen sa kommer det fram att vi vill ata orm, det vill Hom med. Han har aldrig gjort det och sager att han har hort att det kostar typ 20 dollar. Vi aker i vag till ormbyn. Far se nar han fangar kobran och sedan slaktar den. Sedan bjuds det pa drinkar av ormblod och med det dunkande hjartat i glaset. Bara att blunda och svalja. Ormbuffen var helt okej, inte det godaste jag atit men absolut en upplevelse. Only in Hanoi. Som hom sa, en speciell maltid ar som en kvinna man vet att man bara har en dag med, man kommer minna den for alltid. Val talat. De har sina konstiga tankar, saga vad man vill om dem, men metaforerna de malar upp ar tankvarda. Som guiden i Halong. "Karleken ar som ett berg att bestiga, och pa toppen vantar aktenskapet. Da ar det battre att komma till toppen nar man ar 70 och inte orkar klattar nagot mer an nu nar man ar ung" Sager den gifta mannen! Eller: "Mannen ar ett hus och kvinnan ar ett las. Har man inte ett bra las kommer folk komma in och ta saker och flytta runt moblerna". Hm.
Ormtrrippen ar kul tills vi far notan. Lugnt raknande med 20 dollar fragade vi aldrig om priset. Dumt. Vi talar inte om priser men var det dyrt for oss var det an dyrare for Hom. Han dunakr sitt huvud i handerna och svar. Allt han har racker inte. Vi har inte mage att be han om pengarna han ratteligen ar skyldig oss utan vi skiljs at efter en bra dag med ett dyrt slut.
Sen ar det dags for oss att ta taget. Vi hamnar i en kupe med tva medelalders fransman som inte kan ett ord engelska. Varje gang onskar vi oss ett par unga tjejer och vad far vi? Medelalders freaks fran konstiga europeiska lander. Man undrar nar turen vander? Han blev dock paff nar jag fragade vad klockan var pa franska helt plotsligt. Tagen haller helt klart battre standard an Sverige, nagot for skit- Connex att tanka pa. Slagna av ett fattigt litet land i Asien for mindre an en tredjedel av priset. Skammes!
Idag har vi mest gatt runt. Atit lite av den speciella Hue-maten. imorgon ska vi pa en tur till den demilitariserade zonen och forhoppningsvis inte trampa pa nagra minor. Den som lever far se. jag tror det kommer ga alldeles finemang.
you never walk alone
Jaja. Sa det kan bli.
Franskt regn
Halong Bay var trots kylan och den mulna himlen bland det basta jag sett. Massor med sma oar som reser sig ur havet och bildar en fantastisk skargard som vi akte omkring i pa en vietnamesisk junk-bat (lustigt namn men den var fin). Besokte en helt okej grotta men for mig vardet basta att bara sitta och titta ut over havet. Legenden sager att drakmamman fran himlen klev ner har och lade ut massa parlor for att forsvara det underskona Vietnam mot inkraktare. Bra jobbat. Vi ater god mat. Pratar med en tyska med ironi som kommunikationssatt. Till och med jag tyckte att pa en sadan plats vardet lite val mycket av den varan. Hon blev ofrivilligt tolk at ett franskt par som inte kunde ett ord engelska. Hor och hapna sa forutsprakade hon att de skulle ha information tillganglig pa franska. En tyska som forsvarar franskans stallning, min gud. En varld i forandring.
Vi sover pa baten. Kallt men en filt varmer fint. Jag inser hur mycket jag saknat batar och batliv. Det luktar olja fran traskrovet och motorn puttrar pa. Nar man oppnar dorren ser man ut over denvackraste skargard som gar att tanka sig. Jag ar hemma.
Host
Idag ar det kallt. Kanns som en hostdag. Jag har jacka, halsduk och keps. Den forsta kepsen nagnsin jag passat nagorlunda i, sa Tomas. Det finns en del som lockar att kopas har. Affarer med bakrum dar hela vaggar ar fyllda med dvd-filmer och du kan hitta allt. Jag ar kopt ett par skor, de var fina.
Imorse var vi och gjorde lite konventionella sight seing masten. Ho Chi Minhs mausoleum var haftigt att se. Jag har aldrig sett en heldod manniska forrut. omringad av vakter sa lag han dar och sag alldeles harmonisk ut. Jag blev lite orolig nar det stod att man inte fick besoka Ho med sjukdom i kroppen men inga halsokontroller, nej. Pa raka led fick man ga, och blotta huvudet och hander infor den dode. Sen var vi pa hans museum med, massa fakta om revolutioner, krig och klasskamp. En hel del installationer med dlda budskap. Jag forstod att Forden som brakade genom en vag stod for amerikanskt misslyckande i alla fall.
Imorgon ska vi pa en utflykt till Halong Bay och aka lite bat och titta pa det vackra ladskapet. Det hoppa vi ska bli toppen.
Hanoi punks
Gamla kvarteren i Hanoi ar vart nya residens. Slingrande grander dar man gor allt pa gatan. Vi bor vid mekanikergatan sa det lever om en del. Det ar en upplevelse att bara vandra omkring och se allt. Cyklarna som alla borde ha har uppgraderats och har numera motor. Overallt ar de och ljudmattan av tutande lagger sig pa alltsammans.
Kom att tanka pa en sak nar jag stod och studerade nagon kommunistpropaganda-kartaaktig sak. Angaende det har med resande och de standiga forsoken att hitta nya paradis, ororda stallen. Ar det mojligen sa att det ar kapitaismen vi forsoken undfly? Coca cola och hamburgare. For det ar det enda som skiljer de nya paradisen fran de gamla. Kapitalismen har inte lagt sig som en tjock smet over riktigt alla stallen an. Kanske har jag fastnat i commy-propagandan alldeles. Men helt fel har jag inte, mende ser inte paradissuktaren dar han efterfragar "A Coke" till maten.
har aven en forsaljning att meddela omvarlden om. Jag har via vissa omstandigheter blivit agare av for manga Scrubs-dvd. om det finns nagon som vill kopa en uppsattnig av dessa (sasong 1-3, engelsk text) Sa kostar de 60 kronor styck och man far alla for 150 svenska riksdaler. Some deal? Hor av er har vid intresse.
Ja, och vi mar alldeles utmarkt i Hanoi, var val andemeningen aterigen.
Sista dag Nr?
Igar cyklade vi sex mil for att se pa bissara stora Buddhastatyer, vilket var helt ok. Langt att cykla dock och hela jag var full med damm nar vi atervande. Vi at ocksa pizza som klattrade upp pa toppen avgoda pizzor jag atit i mina dar. Tomas papekade Hawaii men de ledde aldrig pizzaligan, bara kebabrullarna.
imorgon ska vi aka och halsa pa Fabror Ho. Den dar monotona, hynotiska progglaten ekar i mitt huvud.
Ho Ho, Ho Chi Minh. Ho Ho, Ho Chi Minh...
Springa i cirklar
Sen tog dagen slut. Vientienne-natt. Gonatt.
Moment
Ser att intresset for denna lilla blogg i cyberrymnden minskar, inte manga lasare och mailen i inboxen sinar. Synd. Ar jag bortglomd, gardagens stoff? Addicts of communication, typ. Livstecken alla!
Rosa toalettpapper
Sa kom aksjukan igen. I en vanstersvang kanner jag hur magen gar i baklas och jag far ur mig att minibussen ska stanna. Det ar overkligt. Jag flyger ut ur bilen och kastar upp pa en av de vackraste platserna jag sett. Jag spyr ut mitt illamaende over de dimkladda bergen. Hert innesluten i mig sjalv tommer jag mig medan Tomas och tyskarna fotograferar naturen. Andas tungt och far ett tack for att jag valde en sa fin plats. Smorjer in min nasa med vasd som inte kan vara annat an flytande tigerbalsam. Det ska hjalpa. Far sitta fram med en tysk som jag vagar sla vad om sysslar med nagonting rorande far. Han sager att han kanner igen kanslan.
Vang Vieng gor ingen glad. Jag kanenr att benen inte riktigt bar mig och vill bara sova. Ingen forsranningsfard nagonstans och jag angrar att jag inte tog den i Luang Prabang. Bara for att det skulle vara ett aventyrseldorado har. Pyttsan!
Tomas tar en paddeltur. Traffar en sloven som han sager heter Boris men det gor han inte. Det ar bara det forsta osteuropeiska namn man kommer pa. Han talade visst om att det inte finns nagar lagar i Kambodja och att man far skjuta hons med diverse vapen och sa hatade han turister. Jag kande mig smadalig och at en minimal frukost och kollade pa Vanner. Inte alls vad jag bohovde nu, jag ar i Laos! Halla, var ar lugnet grabbar? Vandrade runt i en timma bara for att inse att vyn over bergen var det enda den har stan kunde ge img och att jag bara fick ont i huvudet att ga omkring. Jag agnade rsten av dagen at att lasa och skriva i vart lilla rum. Och hata den har platsen. Vang Vieng ar bara en bluff!
Tomas kommer hem och borjar ma konstigt. Vi gar och ater men Tomas far snabbt avbryta sin tomatsoppa och lamna mig. Han spyr i ett gathorn och blir utskrattad, far i alla fall en servett av nagon vanlig sjal. Nar jag matt atervander ar han i ett bedrovligt skick. Han skakar och sager att han ska sova. Det ar svart att sova nar man har slappat hela dagen och klockan ar nio. Men vad har jag for alternativ (Vanner?). Vi vaknar upp och aker till huvudstaden som ar ganska ynklig for att vara huvudstad, men sa ar ocksa det har Laos. Vi gar 500 meter och hittar vart hotell och har i pricip gatt runt storre delen av staden. Verkar helt ok, men man skulle nog ha stannat i Luang Prabang fran forsta borjan, tror jag. Fortfarande lite hangiga men vi inser att vi inte kan agna oss att sadant strunt. Marknad, triumfbage och revolutionsmuseum ar pa tapeteten. Vientienne heter staden forresten.
Sen ska vi till Vietnam och jag langtar. Resan dit skrammer. Min vana att numera bli aksjuk skrammer. 24 timmar i buss utan toalett skrammer. Jag funderarar starkt pa flyget, en timme och framme i Hanoi, ett stalle jag tror jag kommer alska. Vad tror ni dar hemma, ar det vart 115 dollar? Jag och ekonomin far ta oss en funderare. Tomas och hans ekonomi ar overens. De sager nej till flyg.
Jaja, jag har ju nagra dagar att fundera. Gardagen var den samsta jag haft i sydostasien men det gar uppat. Vientienne lavar gott.
Keep on keeping on.
Indokina
Direkt efter att vi lamnat vara batresekamrater bakom oss kanss allt bra. Vi hittar ett billigt, relativt mysigt familjeagt gasthus pa en bakgard nere vid floden. Luften ar ren och det kanske skont att andas in. Vi hade vantat oss en mix mellan Asien och kommunistgratt men vad fann vi? Frankrike och Asien. Vi hyr cyklar och cyklar pa hoger sida igen. Snart ar man tillbaka i det tanket. Husen ser ut som de lag pa den franska landsbygden i nagon liten by. Sma balkonger och stora fonsterluckor. I manga av dem ligger fina kaffeer med. Det basta laotiska kaffet och goda croissanter. de spelar avslappnad musik och nastan kanns det som en film. Bastubad blir det ocksa nar solen gatt ner. lika varmt som hemma men med angande otrlukt som skvallrar om att nagot bra borde det ju gora oss.
Vi besoker tempel och det sjukt valkostade kungliga palatset som kommunisterna ganska fort efter revolutionen 75 gjorde till ett nationalmuseum. Vi ser en poetisk film med ett Karl Marxcitat som titel. Nagotning om att allt fast blir luft. Manga fina sekvenser som speglar kanslan av att vara har. I allt den poetiska tystnaden. Ett fint ordsprak tar jag med mig. For att skapa nagonting maste man forlora nagonting. Sa ar det nog. Man maste forlora nagonting for att fa det nya.
En laotisk sed jag gillar ar att de inte namnger sina gravar. for nar de levande glommer vem som ligger dar sa forlorar gravarna varde och da spelar namnet pa den dode ingen roll. Ett namn utan ett ansikte ar ett ansikte vilket som.
imorgon aker vi vidare, morgonbuss mot Vang Vieng. Vi far se hur det gar. ikvall blir det buffelstek och sa har vi hyrt ett rum med tv och dvd, sa det blir lite film. Bra det.
Annars var ordet harmoni.
DFR Laos valkomnar
egentligen ar inte allt sa himla mycket annorlunda. De sager det thailandska 'hur mar du" som hej, maten ar lite annan och olen heter beerlao i stallet for chang eller singha. och sa ar de kommunister! Vilket ar lite nytt och spannande, sa dar. Har arldrig varit i en kommuniststat forut. Massa byrakrati verkar det vara vid granserna och sa. Jamte flaggan hanger givetvis hammaren och skaran. Nar vi kote batbiljetter gav de mig helt enkelt en biljett och bad mig ga till passkontrollen. Det tar pa uppmarksamheten att upphalla skenet av auktoritet kanske. jag vann 95 000 i alla fall. Det ar en annan sak har, man ar mangmiljonar! 10 000 kip (som valutan heter) ar ungefar 40 Bath vilket ar 8 svenska kronor sa det galler att tanka till. for en middag betalar man till exempel 20 000. Mycket sedlar blir det.
Resan hit var speciell. En paktresa med andra backpackers, inte sa roliga sadana vill saga. Gammelfolk, etnofreaks och engelsman med alldeles for mycket The Streetskomplex omringar oss i tre dagar. Vi gor dsa gott vi kan for att komma bort. Vi talar lite med en irlandare som kanns fel utan el ol och en cigarett i hand och en radda svordommar pa tungan. En sondertatuerad hormonpumpad norrman med medfoljande liten thailandska, som inte kan fa ner armarna mot kroppen for sin muskelstorlek tycker vi att man bara kan bedomma pa ett satt - hur han ser ut. Han ser inte klok ut. Men han visar sig vara en ratt trevlig prick som ar en hejare pa sprak och valutaomvandlingsekvationer. Han har varit har i sju ar och langtar hem till julol och fiske, sager han. Pa sin nacke har han foljande tatuering:
I do it Norway
You do it your way
Kan man ha nagon coolare tatuering som norrman? Vi tror inte det. En svensk hade aldrig vagat ha en, aven om det var sprakligt mojligt. Vi kom att alska han en gnutta trots allt. Thaitomas undrar hur han haller sig i form pa resan. Det fick vi inget svar pa.
Slutsats: vi lever och ar i kommu-landet Laos!
Selleri
Vilken sardeles nyttig dag! Jag lamnar de andra tittandes pa Rocky VI (filmkonst i den hogre skolan av och med herr Stallone) och besoker ett museum. Det forsta var stangt, helgdag. Tydligen blir det sa att nar nyaret envisas med att infalla en sondag skjuter man bara pa helgdagarna sa de ar lediga nu. Nagonting for Sverige? Naja, jag lar mig om stadens historia till jag ar yr. Sitter pa en banmk en stund.
Val hemma har Tomas packat om ladan som igar var for tung (han bar med sig fyra kilo porslin den token) som vi bar i vag med till postkontoret. 20 kilo med adressat Tuula Astrom. Ska bli kul nar man kommer hem till den. Sen skriver jag vykort och rapporter till PT till underarmen varker och nu sitter jag har. Ar sugen att avsluta min sista dag i Thailand for nu med en panaengcurry med ris.
Into the night...
Stor stad nytt ar
Nu var det da antligen 2007. Det firades med pompa och stat har i Thailand, som hemma. Ingen oxfile provencale som sig brukar men jag forsokte kompencera upp det med en kotlett med strips och rosmarinsas. Det dog i alla fall. Kvallen borjade annars med vad som ka betacknas som ett knivslagsmal. Pa var restaurant. Lite laskigt var det, tva gaster gick, nagra gubbar at upp deras mat. Men personalen var lika radda sa det kandes elakt att bara ga. Jag menar, knivslagsmal hander hemma i lilla Pitea med.
Efter att ha atit farska jordgubbar gick vi ut pa stan. Massor med folk som skickade upp lyktor for att skicka ivag det daliga och onda och valkomna det nya. En sed jag skulle kunna ta med mig hem. De firade 2007 trots att det ar 2545 eller nat. Lite konstigt, men de har val inget val. Fina raketer skot de upp och alla skrek happy new year! sen dansade vi pa en klubb. Jag tog mig hem vid tre, Thaitomas slantrade in bakom fem. Lite mer danssugen an jag kanske.
Pa onsdag ar det Laos som galler. Imorgon ska jag nog kultivera mig pa museum.