Blå havet viskar andas

Ja, vi blev kvar i Hoi An. Vad spelar det for roll om hundra ar, liksom? Sittandes pa ett kaffe atandes franskt kaffebrod och drickandes svart kaffe lyssnandes pa nagon fransk trubadur gick det upp for oss. Vi ar inte klar med enna lilla stad. Framst av ett skal so stavas skraddare. Staden svammar over av skraddare som efter dina onskemal syr dig vad du an vill. Sadant ar bra och vi kunde inte komma ifran att vi ville sy upp mer. Sa vi skot upp var resa (tack oppen biljett) en dag och stannade. For en man som trots att han lyckats branna upp en symaskin pa Pitholmsskolan nar en (liten) drom om att bli kladdesigner sa kan detta te sig som paradiset.

Staden i ovrigt ar alldeles utmarkt fin och avslappnad. En av de basta vi besokt kom vi overens om. sydostasien i listform kommer senare, for er intresserade. Maten ar god med, bland de battre sen fascinationen (hos mig, Thaitomas alskar fortfarande allt) for thaimaten lade sig nagonstans pa vagen. Skraddarna bjod pa middag. Cao Lao och white rose ar lokala specialiteter. Gott gott. For ovrigt borjar jag lara mig hantera atpinanrna med. For en man med min motorik sa ar det stort.

Men ikvall bar det med absoluta sakerhet av. Tolv timmar i buss for att fa pressa pa stranden. It's gonna be a long night, folks!