Kejsaren ater
Framme i Hue nu da, och fortfarande lyser inte solen. Fortsatter det sa har kommer Vietnam bli kant som landet dar solen aldrig skiner. Sista dagen i Hanoi var tankt att bli en vantande dag i parken. Vi skriver lite vykort och ater chokladcroissanter, sen traffar vi Hom. Han tappar sin tidning i vattnet och vi borjar prata. Han ar vietnames men har bott mest hela livet i Tyskland, haller pa Bayern och kanner sig inte riktigt hemma har eller dar. Han tycker det ar tokigt att vi ska sitta och gora ingenting bara sa ha tycker vi ska ta en kaffe med agg i (tydligen nagot familjerecept pa ett cafe han testat) men det var stangt. Sa da gar vi och kollar pa ett fangelse dar de inte var sa snalla med sina fangar. Riktigt ruggiga celler och tortyrredskap. Och som vi ar vana vid sa tegs Viet Congs overgrepp helt ihjal.
Sen sa kommer det fram att vi vill ata orm, det vill Hom med. Han har aldrig gjort det och sager att han har hort att det kostar typ 20 dollar. Vi aker i vag till ormbyn. Far se nar han fangar kobran och sedan slaktar den. Sedan bjuds det pa drinkar av ormblod och med det dunkande hjartat i glaset. Bara att blunda och svalja. Ormbuffen var helt okej, inte det godaste jag atit men absolut en upplevelse. Only in Hanoi. Som hom sa, en speciell maltid ar som en kvinna man vet att man bara har en dag med, man kommer minna den for alltid. Val talat. De har sina konstiga tankar, saga vad man vill om dem, men metaforerna de malar upp ar tankvarda. Som guiden i Halong. "Karleken ar som ett berg att bestiga, och pa toppen vantar aktenskapet. Da ar det battre att komma till toppen nar man ar 70 och inte orkar klattar nagot mer an nu nar man ar ung" Sager den gifta mannen! Eller: "Mannen ar ett hus och kvinnan ar ett las. Har man inte ett bra las kommer folk komma in och ta saker och flytta runt moblerna". Hm.
Ormtrrippen ar kul tills vi far notan. Lugnt raknande med 20 dollar fragade vi aldrig om priset. Dumt. Vi talar inte om priser men var det dyrt for oss var det an dyrare for Hom. Han dunakr sitt huvud i handerna och svar. Allt han har racker inte. Vi har inte mage att be han om pengarna han ratteligen ar skyldig oss utan vi skiljs at efter en bra dag med ett dyrt slut.
Sen ar det dags for oss att ta taget. Vi hamnar i en kupe med tva medelalders fransman som inte kan ett ord engelska. Varje gang onskar vi oss ett par unga tjejer och vad far vi? Medelalders freaks fran konstiga europeiska lander. Man undrar nar turen vander? Han blev dock paff nar jag fragade vad klockan var pa franska helt plotsligt. Tagen haller helt klart battre standard an Sverige, nagot for skit- Connex att tanka pa. Slagna av ett fattigt litet land i Asien for mindre an en tredjedel av priset. Skammes!
Idag har vi mest gatt runt. Atit lite av den speciella Hue-maten. imorgon ska vi pa en tur till den demilitariserade zonen och forhoppningsvis inte trampa pa nagra minor. Den som lever far se. jag tror det kommer ga alldeles finemang.
Sen sa kommer det fram att vi vill ata orm, det vill Hom med. Han har aldrig gjort det och sager att han har hort att det kostar typ 20 dollar. Vi aker i vag till ormbyn. Far se nar han fangar kobran och sedan slaktar den. Sedan bjuds det pa drinkar av ormblod och med det dunkande hjartat i glaset. Bara att blunda och svalja. Ormbuffen var helt okej, inte det godaste jag atit men absolut en upplevelse. Only in Hanoi. Som hom sa, en speciell maltid ar som en kvinna man vet att man bara har en dag med, man kommer minna den for alltid. Val talat. De har sina konstiga tankar, saga vad man vill om dem, men metaforerna de malar upp ar tankvarda. Som guiden i Halong. "Karleken ar som ett berg att bestiga, och pa toppen vantar aktenskapet. Da ar det battre att komma till toppen nar man ar 70 och inte orkar klattar nagot mer an nu nar man ar ung" Sager den gifta mannen! Eller: "Mannen ar ett hus och kvinnan ar ett las. Har man inte ett bra las kommer folk komma in och ta saker och flytta runt moblerna". Hm.
Ormtrrippen ar kul tills vi far notan. Lugnt raknande med 20 dollar fragade vi aldrig om priset. Dumt. Vi talar inte om priser men var det dyrt for oss var det an dyrare for Hom. Han dunakr sitt huvud i handerna och svar. Allt han har racker inte. Vi har inte mage att be han om pengarna han ratteligen ar skyldig oss utan vi skiljs at efter en bra dag med ett dyrt slut.
Sen ar det dags for oss att ta taget. Vi hamnar i en kupe med tva medelalders fransman som inte kan ett ord engelska. Varje gang onskar vi oss ett par unga tjejer och vad far vi? Medelalders freaks fran konstiga europeiska lander. Man undrar nar turen vander? Han blev dock paff nar jag fragade vad klockan var pa franska helt plotsligt. Tagen haller helt klart battre standard an Sverige, nagot for skit- Connex att tanka pa. Slagna av ett fattigt litet land i Asien for mindre an en tredjedel av priset. Skammes!
Idag har vi mest gatt runt. Atit lite av den speciella Hue-maten. imorgon ska vi pa en tur till den demilitariserade zonen och forhoppningsvis inte trampa pa nagra minor. Den som lever far se. jag tror det kommer ga alldeles finemang.
Kommentarer
Trackback