Öppna hål
Jag hatar den här dagen. Innerligt. Alla dagar som har afton som bihang är automatiskt sämre dagar än andra. Men mest av allt hatar jag valborgsmässoafton. Hälften av alla unga dricker alkohol ikväll. Blir fulla till och med. Aftonbladet och Lunarstorm ljuger aldrig. Vilken underbar symbios. Har aldrig förstått varför det här är en så bra debuthelg? Kallt och lerigt ungefär. Men ungdomarnas vägar äro outgrundliga...
Egentliga vill jag bara höra manskören sjunga och kanske hångla lite. Det är inte den aftonen idag.
Auktion
Det var sommar. Baas hade lämnat sin jacka under en alldeles för blöt kväll på Medborgarskolan av alla ställen. Det tog ett bra tag innan den hämtades och då var bloggaren him self med. Sen är det lite luddigt, kanske blev det kallt? Kanske var det en fin jacka? Men den bytte hem. Ett second hand fynd värt sitt namn.
Den har varit på rundresa i Asien och den har blivit smutsig och tvättats. Den är grå och av märket Adam. Med vid inköpet av den var Burre, världens blivande härskare. Bara en sån sak!
Nu ska den säljas och det kommer bli till en läsare av denna blogg. Third hand ska få en revival och spännande fynd i fickorna kan hända. Utropspriset är 30 kronor men den förväntas gå betydligt dyrare. Se till att få dina händer på en sådan här inte alls ovanlig jacka.
Rariteten ska bort. Är du den tredje ägaren?
Baronen av Afrika!
Jag är låtsassjuk och förbannad på busschaufförer. Min syster har magsjuka och givetvis känner jag hur det rör sig magen. Jag är sjuk jag med. Tror jag. Det vill jag inte vara. Men jag har ju inte tränat på länge och mitt imunförsvar är säkert dött sedan länge och det var ett tag sen jag var sjuk, nu är jag sjuk va? Hemska tanke.
Staden bjuder till liite sällskap och inhandlingar. På väg hem har jag en och femtio för lite och kan inte åka ungdom med en systemkasse. Så jag blir nekad. Ut i motvinden igen. Ni skämtar tänker jag. Men nej, här följer vi regler och bestämmelser.. hrrmhrrm. Jag svär och sparkar i dören. Får mig en åthutning på vägen ut. Känner mig som en rebell. Bussrebellen. Så mycket för medmänsklighet.
Fucking jävla skit stad, land.
Tur att syster har något sånär god smak i vänner som bjuder mig på de resterande en och femtio en time senare. Så mycket för täta turavgångar.
Skit. Det är så man vill bli brottslig.
Duetten den oväntade
Annars en mycket bra dag. Jag har känt mig social och sysselsatt. Allt jag kräver. Att få somna efter en hård dags arbete.
Nåja, jag är vad jag är.
Systerkonversation
MTV
Jaha, vad visar de för finkulturellt idag? Ironin är årethållsam.
Ett program om rika tjejer som ordnar fester för miljoner i USA.
Fast snart blir det nog musik som sig bör.
Ungdomskulturenns mecka anno 1983 är inte lika radikalt som det var en gång. Musikvideobranchen är död och av originalet finns inte mycket mer än namnet kvar. Hejdå animationer och pudelrock.
Så vad fan betalar vi för? Om inte mervärdet av en musikvideo är annat än halvnaka tjejer så finns det och även helnakna, surprice, på internet nuförtiden. Då kan vi nöja oss med att kommerseill radio spelar sönder från början redan dåliga låtar. Det blir inte farligare än Avril Lavigne och Good Charlotte.
Och rika brats finns i Danderyd. Vill jag tro.
Så varför räddar vi inte världen för MTV-slantarna i stället eller fördummar ungdomen direkt. Musiken blir säkert lyssningsbar efter x antal doser knark.
MTV leder till missbruk. One way or another.
Kaffedrink till varmkorven
Ett köksbord med fyra stolar. Och en bokhylla bara för att. Allt för den överkomliga summan av 220 kronor. Jag känner mig så vuxen och ekonomisk.
Sen ska jag måla om mina stolar och känna mig händig med.
Det är bara en illusion.
En lina och en sombrero
Några fler sanningar har jag inte att komma med. Egentligen. Inte vidare många funderingar heller. Förutom det där med män som permanentar sig. Det är en annan fråga.
Ett ansikte bara en mor kan älska. Igår var vi många. Det var kul.
Fredagstugg
Jag är fortfarande världens bästa cyklare med. I snålblåst och duggregn dansar löven för mig. Jag tror jag håller på att bli galen. Eller en riktig original Piteåglidare. Bara de vita byxorna som saknas.
Aktuellt värre
Har inte bestämt mig vad jag tycker om duetten med Jöback heller. Älskar jag den eller hatar jag den? Den kommer nog ändå gå varm till jag bestämt mig. Om tankarna går i sär kring Mother, I´m I goodlooking så är en sak säker.
De kan sina albumtitlar. Laakso.
Date eller?
Jag går ner på arbetsförmedlingen eller egentligen sköter jag det över mail. Det är ytterst ojag. Men jag mailar henne hur läget är och får gulliga svar. På riktigt vill jag bara skriv något annat. Jag vill inte ha ett jobb! Jag vill ha pengar. Kan man säga så? Jag är säkert inte ensam om att tänka så. Fast med den blåa makten är jag hemskt politiskt inkorrekt.
Jag hävdar att jag är bra uppfostad men jag vet inte. Jag ser inte den moraliska plikten med att arbeta. Jobb jobb jobb, död.
Bankrån är olagligt. Annars tror jag det skulle vara en stor fluga. Som kidsen som Baas berätta om igårkväll som åker på utsidan av tunnelbanevagnen. De tycker det är heltdumt att det inte är tillåtet. "Vadå, vi betalar ju biljett?". Det gör de faktiskt. Jag har (lite) pengar på banken, och med tidigare logik borde jag ju få ta andra pengar då med. Åker var jag vill, tar vilka pengar jag vill. Logik. Fast bara på min bank vill säga.
Jag behöver inte idéer jag behöver entreprenörskap eller en kompanjon. Kanske hittar jag en på stan.
Eller på internet, oh internet.
Fartvinden är Jante som försöker stoppa mig
Inte så att jag är bäst på att cykla på händer eller ens kan några häftiga trick. Jag skulle nog inte ha mycket att sätta emot i ett sådant där tävlinglopp. Jag gillar inte smala däck. Eller doping. Jag är helt enkelt bara extremt bra på att cykla. Jag flyger fram.
Som eleganten i sin fina bil som lite slött hälsar innan han susar förbi ännu ett stoppljus. Ostoppbar. De får ha sina skinade vrålåk. Jag har min Cresent. Lätt glider jag med i trafiken, hittar luckor ingen annan hittar. Alldeles rak i ryggen, avspänt. Precis på gränsen till att det ska börja bli farligt.
Jag har två fiender. Järnvägsövergången vid Klubbgärdet och bakåtsträvare utan insikt i min storhet i trafiken. Annars är vi bäst. Cykeln och jag.
Det går inte att stoppa mig.
Virginia
Det råder anarki så ingen vet vad som händer. Medmänskligheten (som kallats blödighet) slår in och jag kan ingenting göra. Anant än att förkasta våld. I alla former överallt. Hur töntigt det än kan låta.
Amerikanska södern blöder igen. Fuck våld.
Rockers Delight
Snook har gjort en bra låt. Och vad vill jag ha sagt med det? Det har de väl gjort förrut? Nej. Truckerkepsenlåten var inte häftig och de är en del av det mest inavlade samfund som kan finnas. Svensk hiphop alltså. Det skjuter sig själv i foten genom att bara finnas till. Mitt främsta bevismaterial. Petter som frontfigur och låten Betongdjungelboken.
Men låten Kommer ifrån gillar jag. Den talar om sådant jag ofta själv försöker sätta ord på. Medelklasslivet och förhållandet därtill. Så lyssna och omvärdera.
De rapknullade sig alltså ut ur inavelsträsket och lämnade kvar en del. En rättelse. Det är nog bara den svenska gangsterrapen som är kvar där. Och Petter. Absolut.
Straight outta Compton.
Fan.
Cykelhjälmarnas stad
Egentligen behöver man inte gör någonting särskilt för att det ska kännas bra. en promenad, en glass vid vattnet eller bara sådant prat som bara goda vänner kan.
Allt bra och jag gillar mina vänner.
Låt blixtarna gå
Jag ser ut som monster fast jag är nyrakad och med en relativt fin skjorta. Men jag äger ingen kamera. Och inte heller har jag någon webkamera. Har folk fortfarande sådana där de erbjuder en att se pixliga nakenvideor för lite kärlek. Var det en fluga som flög? Jag har i alla fall ingen.
Jag borde ta mer bilder på mig själv. Ut med armen och sen bara le. Jag ska öva.
Egentligen har jag inte mycket kort på mina vänner heller. Det dog liksom med kompaktkamerornas användning. I den takt jag glömmer ansikten kommer jag aldrig komma ihåg er. Tufft. Lite research och allt jag hittar är en bild på Johanna och löspenis och den där fina jag har på alla från midsommar 2005.
Fast jag har många tecknade seriebilder. Mina riktiga vänner.
Rökarna
Jag är hemma igen. Ett par dagar i Kalix hjälper väl inte till mycket men min morfar heter Tage och han har valt att bo där. Mitt röda köksbord var inte i brukligt skick så nu har jag inte något sådant, men en kastrull fick jag. Annars var det samma sak som förr, snålblåsten blåser, jag lär mig inte skogsskifterna min morfar försöker få mig att förstå, mina systrar längtar hem. Allt är samma. Jag är hemma nu.
Solsnö
Tror folk att jag är religiös? Jag fick en kommentar om det. Vet inte ens vad jag ska svara. Ja, jag är konfirmerad medlem av svenska kyrkan men har inte satt min fot där på ett tag. Jag gillar Häng Gud med Ebba Grön hyffsat och jag har nog inte mött Gud fast jag försökt. När min familj frågade skämtade jag att jag trodde på jultomten och så sa jag inget mer. Visa mig Gud och jag är kristen, visa mig påskharen och jag får tänka om.
Glad Påsk, vad det nu betyder!
Kaniner
Under det här inlägget gör de reklam för jeans på JC. Såg du det? Det här med reklam alltså. Nu satte ni mig lös! Så jag gör lite antireklam. Köp inte era jeans på JC. De är inte så fina som de verkar på reklam. Speciellt inte de gula. Färgglada jeans är allt ett gissel.
Förut har de matchat min blogg mot Gud och hotell i Vietnam. Det senare var ju på tapeten ett tag men inte talar jag väl så mycket om Gud Fader? Det är ett stort nej, nej. Inte religion i en blogg va? Gillar inte det här med målsökande reklam. Tror att en oppinionsundersökning om hur många läsare som funnit Gud via denna blogg vore på sin plats. Med min något begränsade läsarkrets är det nog inte så många...
Fast jeansen fick ju alla. Bojkotta jeans, det är chinos som gäller! (Får jag kalla mig modeblogg nu?). Jag avsäger mig all reklam med hot om antireklam.
Profeterna fem
Vilket håll man än cyklar i den här staden är det motvind. Vilket håll man än cyklar är målet aldrig längre bort än att man kan låta bli. Vilket håll man än cyklar blir man lerig och hålen är djudare än vad som är bra. Vilket håll man än cyklar kommer det ett tåg. Vilket håll man än cyklar stiger röken. Vilket håll man än cyklar kan man svängarna och skulle kunna blunda. Tur att jag har en fin cykel.
Om jag inte kände mig bättre skulle jag tro att jag börjar vara förberedd på att ge mig av. De tomma dagarna säger mig så.
Sakna mig då!
Spisa
Hur fan var det den gick? April, april jag kan lura dej vart jag vill! En vecka till påsk och allt jag vill ha är lamm men ingen kan laga lamm. Det är en del av den enorma matevolution vi genomgått de senaste åren. Den försiggår säkert hela tiden men jag har just uppmärksammat den under de åren jag tänkande skådat ut över världen. Vi äter inte samma mat längre! Den svenska husmanskosten ofrånkomliga död är här. Kan ha varit det ett bra tag. Blodpuddingsbolag går i konkurs, barn kan längre inte stava till kåldolmar och inte ens den äldre generationen orkar skämta om att man får pölsa till middag idag.
Frågan kan ju vara om vi saknar dem eller om vi bara är gapiga och saknar allt som överhuvudtaget går att sakna. Men en utveckling är det absolut. Knappt så jag ätit en hederlig soppa på många år. Kan ju bero på att det svenska köket är ett fullständigt ihoplånat kök och utvecklingen går helt enkelt bara vidare. Där skrev jag fram en ny tes också för mig själv. Vi lånade korvar då och nu lånar vi annat. Vi äter kött. Det visar på välstånd. Kött är gott och kött ska vi äta. Söndassteken är död, nu är det fläskfilé på samma tråkiga vis hela veckan. Vi äter Taco och asiatisk och känner oss kosmopoliska så vi sprängs.
Den svenska husmanskosten är död och jag är rädd att ingen saknar den. Ni som har era favoriter kan skriva en rad här. Från och med nu gör jag detta till ett forum för livshjälp för svensk husmanskost. Och annat utdöende på begäran.
Jag hatar utveckling!