Blå havet viskar andas

Jag vill så mycket och samtidigt så lite. Det är egentligen inte mycket att älta om.

Jag går ner på arbetsförmedlingen eller egentligen sköter jag det över mail. Det är ytterst ojag. Men jag mailar henne hur läget är och får gulliga svar. På riktigt vill jag bara skriv något annat. Jag vill inte ha ett jobb! Jag vill ha pengar. Kan man säga så? Jag är säkert inte ensam om att tänka så. Fast med den blåa makten är jag hemskt politiskt inkorrekt.

Jag hävdar att jag är bra uppfostad men jag vet inte. Jag ser inte den moraliska plikten med att arbeta. Jobb jobb jobb, död.

Bankrån är olagligt. Annars tror jag det skulle vara en stor fluga. Som kidsen som Baas berätta om igårkväll som åker på utsidan av tunnelbanevagnen. De tycker det är heltdumt att det inte är tillåtet. "Vadå, vi betalar ju biljett?". Det gör de faktiskt. Jag har (lite) pengar på banken, och med tidigare logik borde jag ju få ta andra pengar då med. Åker var jag vill, tar vilka pengar jag vill. Logik. Fast bara på min bank vill säga.

Jag behöver inte idéer jag behöver entreprenörskap eller en kompanjon. Kanske hittar jag en på stan.

Eller på internet, oh internet.