Ett fenomen under luppen
Jag har fått provsmaka på den stora hajpen Spotify som drabbade Sverige med fria inbjudningar och blogghajpning när 08 blev 09. Jag vet inte, det är väl både upp och ner. Det tar ju dumt radiolyssnande med än mer idiotisk reklam och youtube-festerna ett steg längre men är det verkligen så bra?
Det är beundransvärt hur man lyckats få så mycket musik gratis, men däri ligger också den största problematiken för mig som skiter i om man kan ta med musiken i mobilen; Mycket men extremt långt ifrån allt finns. Och så pass kommersiellt är fenomenet att det jagar rättigheter till musik som många efterfrågar. Den ständiga debatten om fin och ful kultur tar ytterligare ett språng och landar någonstans halvvägs. Det behöver för den delen inte vara vidare smalt för att inte finnas i fältet efter gjord sökning. Av 40 album på Svenska Dagbladets skribenters årslistor gick inte att hitta hur gärna man än ville.
Ett annat problem är också att man inte hittar nya låtar och artister att gilla. Man hittar det man vill lyssna på och som man redan visste om var bra. Aldrig tips på vad man kan tänkas gilla och därför är det en dödfödd återvändsgränd rent lyssningsmässigt. Då man varken får råd för vidare lyssning eller hittar de spännande nysläppen från nöjessidorna blir Spotify bara en parentes i kampen om att hitta det nya sättet att lyssna på musik. CD och TV är redan historia, en sådan Spotifyhajpen inte kommer ha förändrat.
Och de får konkurrens, och utan att vilja vara olyckskorp kommer det här bli en köpbar tjänst bland andra eller så belamrat av reklam att det faller på brist av musik.
Det är beundransvärt hur man lyckats få så mycket musik gratis, men däri ligger också den största problematiken för mig som skiter i om man kan ta med musiken i mobilen; Mycket men extremt långt ifrån allt finns. Och så pass kommersiellt är fenomenet att det jagar rättigheter till musik som många efterfrågar. Den ständiga debatten om fin och ful kultur tar ytterligare ett språng och landar någonstans halvvägs. Det behöver för den delen inte vara vidare smalt för att inte finnas i fältet efter gjord sökning. Av 40 album på Svenska Dagbladets skribenters årslistor gick inte att hitta hur gärna man än ville.
Ett annat problem är också att man inte hittar nya låtar och artister att gilla. Man hittar det man vill lyssna på och som man redan visste om var bra. Aldrig tips på vad man kan tänkas gilla och därför är det en dödfödd återvändsgränd rent lyssningsmässigt. Då man varken får råd för vidare lyssning eller hittar de spännande nysläppen från nöjessidorna blir Spotify bara en parentes i kampen om att hitta det nya sättet att lyssna på musik. CD och TV är redan historia, en sådan Spotifyhajpen inte kommer ha förändrat.
Och de får konkurrens, och utan att vilja vara olyckskorp kommer det här bli en köpbar tjänst bland andra eller så belamrat av reklam att det faller på brist av musik.
Välkommen kulturen
Idag skrattar jag lite åt Aftonbladets kultursida. Inte åt det faktiska innehållet som många gånger kan vara rätt bra utan åt hur svår den är att hitta. I tidningen är sidorna rätt lätt att hitta med passande överskrifter. Jag som många spenderar inte längre pengar på kvällstidningar utan konsumerar internetblaskor. Och där är Aftonbladet Kultur svår att hitta.
En guide:
Från startsidan skriver du kultur i sökfältet. Resultatet öppnas då i ett nytt fönster. Som trea i listan kommer så länken där man hamnar på kultursidan.
Jag vet inte om det är systematiskt att man försöker dölja undan det "fina" då det "fula" är så få klick bort som möjligt. Det är det som har karaktäriserat Aftonbladet så länge jag minns, säkert längre. Dumma gottandet i sådant som den breda massan köper. Smaskigt och folkligt. Det är också kul att byline-bilderna på kultursidorna är rena kopier av dem som finns på DN, där kulturen står i zenit.
Så kul var det kanske inte. Över huvud taget, men ajg skrattade.
En guide:
Från startsidan skriver du kultur i sökfältet. Resultatet öppnas då i ett nytt fönster. Som trea i listan kommer så länken där man hamnar på kultursidan.
Jag vet inte om det är systematiskt att man försöker dölja undan det "fina" då det "fula" är så få klick bort som möjligt. Det är det som har karaktäriserat Aftonbladet så länge jag minns, säkert längre. Dumma gottandet i sådant som den breda massan köper. Smaskigt och folkligt. Det är också kul att byline-bilderna på kultursidorna är rena kopier av dem som finns på DN, där kulturen står i zenit.
Så kul var det kanske inte. Över huvud taget, men ajg skrattade.
Enkla tider bytes:
Vi har bytt år, det är sant. Det har hänt förr och det kommer hända igen. Det är något visst med nya år; nya möjligheter som varit öppna hela tiden blir tydliga, förändringens vindar ska oupphörligt blåsa en tid för att försvinna in i myllret av det nya året och mojna lite. Det blir så tydligt att våra liv styrs efter kalenderåret. De tolv månaderna skulle kunna börja var som helst, men vi väljer att ta nya tag när december somnar och januari är det som gäller. Vi kuvar våra liv runt denna eviga cykel. Precis som med förväntingar och målsättningar. Allt står där och väntar på oss. Nu har vi passerat till nästa anhalt, nästa år. Det gick ganska odramatiskt till, i alla fall för mig finns inga större nya tag att ta, mål att sikta på. 2008 var året då jag lade upp en plan, i vaga former. Jag pratar med mig själv och utvärderar kontinuerligt. Det känns bra. Därför var nyåret mer en chans till mental avkoppling.
Jag kan älta 2008 i evighet, men jag har ingen lust. Ni vet redan vilken musik ni lyssnade eller borde ha lyssnat på, vilka filmer som gällde. Mina bästa dagar var bra, men jag känner inte för att brodera ut dem. Det finns få kort från dem men de värmer lagom när jag tänker på dem.
Det enda som gnager just nu (förutom ekonomi) är att jag inte har något äventyr att planera och leva för inför. För det är ju så det har varit de senaste åren. Nu är det en jämn ström av vanligt liv. Jag har övergivit tankarna på att det är ett större äventyr och ta planet någonstans för att sedan gå i andras fotspår och tänka att man är unik. Jag har gjort det och ångrar mig inte. Nu söker jag lojt, men än dock, efter någonting helt annat att fokusera fast mig på. Det går så långt att jag googlar äventyr + annprlunda resa men får inga vettiga träffar. En bra vän är på väg till Indien, kanske är hon framme. Det är varken landet eller resesättet som lockar mig, det är bara känslan som hon säkert känner. Av att allt är nytt.
Det tänker jag mycket på nu. Hur jag ska stilla rycket i benet, centran i hjärnan som behöver stimulans. Och hur jag ska få in det i allt det andra. Att vi byter år betyder mindre då. Man skriver datum så sällan numera.
Jag kan älta 2008 i evighet, men jag har ingen lust. Ni vet redan vilken musik ni lyssnade eller borde ha lyssnat på, vilka filmer som gällde. Mina bästa dagar var bra, men jag känner inte för att brodera ut dem. Det finns få kort från dem men de värmer lagom när jag tänker på dem.
Det enda som gnager just nu (förutom ekonomi) är att jag inte har något äventyr att planera och leva för inför. För det är ju så det har varit de senaste åren. Nu är det en jämn ström av vanligt liv. Jag har övergivit tankarna på att det är ett större äventyr och ta planet någonstans för att sedan gå i andras fotspår och tänka att man är unik. Jag har gjort det och ångrar mig inte. Nu söker jag lojt, men än dock, efter någonting helt annat att fokusera fast mig på. Det går så långt att jag googlar äventyr + annprlunda resa men får inga vettiga träffar. En bra vän är på väg till Indien, kanske är hon framme. Det är varken landet eller resesättet som lockar mig, det är bara känslan som hon säkert känner. Av att allt är nytt.
Det tänker jag mycket på nu. Hur jag ska stilla rycket i benet, centran i hjärnan som behöver stimulans. Och hur jag ska få in det i allt det andra. Att vi byter år betyder mindre då. Man skriver datum så sällan numera.