Enkla tider bytes:
Vi har bytt år, det är sant. Det har hänt förr och det kommer hända igen. Det är något visst med nya år; nya möjligheter som varit öppna hela tiden blir tydliga, förändringens vindar ska oupphörligt blåsa en tid för att försvinna in i myllret av det nya året och mojna lite. Det blir så tydligt att våra liv styrs efter kalenderåret. De tolv månaderna skulle kunna börja var som helst, men vi väljer att ta nya tag när december somnar och januari är det som gäller. Vi kuvar våra liv runt denna eviga cykel. Precis som med förväntingar och målsättningar. Allt står där och väntar på oss. Nu har vi passerat till nästa anhalt, nästa år. Det gick ganska odramatiskt till, i alla fall för mig finns inga större nya tag att ta, mål att sikta på. 2008 var året då jag lade upp en plan, i vaga former. Jag pratar med mig själv och utvärderar kontinuerligt. Det känns bra. Därför var nyåret mer en chans till mental avkoppling.
Jag kan älta 2008 i evighet, men jag har ingen lust. Ni vet redan vilken musik ni lyssnade eller borde ha lyssnat på, vilka filmer som gällde. Mina bästa dagar var bra, men jag känner inte för att brodera ut dem. Det finns få kort från dem men de värmer lagom när jag tänker på dem.
Det enda som gnager just nu (förutom ekonomi) är att jag inte har något äventyr att planera och leva för inför. För det är ju så det har varit de senaste åren. Nu är det en jämn ström av vanligt liv. Jag har övergivit tankarna på att det är ett större äventyr och ta planet någonstans för att sedan gå i andras fotspår och tänka att man är unik. Jag har gjort det och ångrar mig inte. Nu söker jag lojt, men än dock, efter någonting helt annat att fokusera fast mig på. Det går så långt att jag googlar äventyr + annprlunda resa men får inga vettiga träffar. En bra vän är på väg till Indien, kanske är hon framme. Det är varken landet eller resesättet som lockar mig, det är bara känslan som hon säkert känner. Av att allt är nytt.
Det tänker jag mycket på nu. Hur jag ska stilla rycket i benet, centran i hjärnan som behöver stimulans. Och hur jag ska få in det i allt det andra. Att vi byter år betyder mindre då. Man skriver datum så sällan numera.
Jag kan älta 2008 i evighet, men jag har ingen lust. Ni vet redan vilken musik ni lyssnade eller borde ha lyssnat på, vilka filmer som gällde. Mina bästa dagar var bra, men jag känner inte för att brodera ut dem. Det finns få kort från dem men de värmer lagom när jag tänker på dem.
Det enda som gnager just nu (förutom ekonomi) är att jag inte har något äventyr att planera och leva för inför. För det är ju så det har varit de senaste åren. Nu är det en jämn ström av vanligt liv. Jag har övergivit tankarna på att det är ett större äventyr och ta planet någonstans för att sedan gå i andras fotspår och tänka att man är unik. Jag har gjort det och ångrar mig inte. Nu söker jag lojt, men än dock, efter någonting helt annat att fokusera fast mig på. Det går så långt att jag googlar äventyr + annprlunda resa men får inga vettiga träffar. En bra vän är på väg till Indien, kanske är hon framme. Det är varken landet eller resesättet som lockar mig, det är bara känslan som hon säkert känner. Av att allt är nytt.
Det tänker jag mycket på nu. Hur jag ska stilla rycket i benet, centran i hjärnan som behöver stimulans. Och hur jag ska få in det i allt det andra. Att vi byter år betyder mindre då. Man skriver datum så sällan numera.
Kommentarer
Trackback