Eunuck
Nygatan är en väldigt lång gata, den går härifrån till man är någon annanstans. Det känns större. Den är inte alls ny. Väldigt gammal sa museimannen och harklade sig. Det var kallt.
Det är vägen hem. Vintern 2008 och visst var det längesen vi skrev om vilket år det är? Det faller efter nyår, då tror vi att det är 2002 igen och Anna Lind lever fortfarande. Hon har fått ett torg nu, på Söder. Jag måste nog besöka det när jag kommer till Stockholm nästa gång. Det är fint där. Inte långt från där hon höll sitt sista tal.
Jag är inte sosse för det. Det har jag aldrig trott.
Frosten täcker teglet på sidan om fönster där det en morgon satt en fågel. En sådan man inte är rädd för (eller jag, bara jag). Mina efterforskningar säger oss att det var en talgoxe.
Jag kommer hem hit och det slår mig att jag inte tänkt den tanken förrut, att när jag svänger efter att ha blivit av med alla andra så kommer jag hem. Har inte tänkt på det på det sättet.
inte så att jag är fanatiskt i att tänka på att komma hem. Eller ja, hem i en större mening. Snarare fram.
Jag har gått och jag har sprungit, till och med krypit en bit. Som ett litet vad bara. Det är populärt bland män har jag fått för mig. Jag har till och med blivit buren hem. Nej, det har jag inte.
Nu ljög jag. Observera detta.
Ingen bar mig. Jag bar ingen. Egentligen är jag ganska svag, om någon trott något annat.
Funderar lite på i vilka lägen jag kommer förlora på detta ickebärande. Väldigt fulla människor bär man, där vinner jag. Bröllopsnätter? Nej, natt! Jag menar natt, tills döden skiljer oss åt, som Gud tänkt det och fy vad jag syndar. Natt!
Jag gifter mig nog inte. Och så läser jag femhundra fader vår ikväll. Är jag god nog då?
Bröllopsnätter där det ska bäras förlorar jag absolut på. Fast jag är en mästare på att både få på mig och bära en tung ryggsäck. Människor borde vara mer som ryggsäckar.
Lättare att bära.
Vad jag broderar ut. Yrar näst intill.
Jag är hemma och på senaste tiden har det inte varit så kul. Jag är som en sällskapssjuk hundvalp. Med bra musiksmak.
Det är vägen hem. Vintern 2008 och visst var det längesen vi skrev om vilket år det är? Det faller efter nyår, då tror vi att det är 2002 igen och Anna Lind lever fortfarande. Hon har fått ett torg nu, på Söder. Jag måste nog besöka det när jag kommer till Stockholm nästa gång. Det är fint där. Inte långt från där hon höll sitt sista tal.
Jag är inte sosse för det. Det har jag aldrig trott.
Frosten täcker teglet på sidan om fönster där det en morgon satt en fågel. En sådan man inte är rädd för (eller jag, bara jag). Mina efterforskningar säger oss att det var en talgoxe.
Jag kommer hem hit och det slår mig att jag inte tänkt den tanken förrut, att när jag svänger efter att ha blivit av med alla andra så kommer jag hem. Har inte tänkt på det på det sättet.
inte så att jag är fanatiskt i att tänka på att komma hem. Eller ja, hem i en större mening. Snarare fram.
Jag har gått och jag har sprungit, till och med krypit en bit. Som ett litet vad bara. Det är populärt bland män har jag fått för mig. Jag har till och med blivit buren hem. Nej, det har jag inte.
Nu ljög jag. Observera detta.
Ingen bar mig. Jag bar ingen. Egentligen är jag ganska svag, om någon trott något annat.
Funderar lite på i vilka lägen jag kommer förlora på detta ickebärande. Väldigt fulla människor bär man, där vinner jag. Bröllopsnätter? Nej, natt! Jag menar natt, tills döden skiljer oss åt, som Gud tänkt det och fy vad jag syndar. Natt!
Jag gifter mig nog inte. Och så läser jag femhundra fader vår ikväll. Är jag god nog då?
Bröllopsnätter där det ska bäras förlorar jag absolut på. Fast jag är en mästare på att både få på mig och bära en tung ryggsäck. Människor borde vara mer som ryggsäckar.
Lättare att bära.
Vad jag broderar ut. Yrar näst intill.
Jag är hemma och på senaste tiden har det inte varit så kul. Jag är som en sällskapssjuk hundvalp. Med bra musiksmak.
Kommentarer
Postat av: Elin
Visst du att Nygatan faktiskt är den äldsta gatan i Piteå? De du, tänk så mycket jag vet...
Postat av: Kristian
Javisst, en urgammal led till havet tror jag det var!
Trackback