Neråtspiral

Jag känner att jag borde skriva någonting. Vet egentligen inte helt exakt varför. Känner något slags ansvar. Jag har inte alls någonting att skriva. Total brist på någonting av vikt.

Sitter i alla fall för första gången på min bärbara dator. Det känns högteknologiskt. Inga sladdar. Tomas har fått hjälpa mig till multum med att få allting att fungera väl. Jag är trådlös och jag känner mig fri.

Idag blev jag avundsjuk på någon som fått ett jobb. Sådant är dåligt. Inte att få jobb, att vara avundsjuk. Ja. Jag sa inget, jag låtsades nästan vara glad. Men egentligen ville jag ha jobbet. Eller pengarna det genererar. Jag hatar egentligen pengar. Fast det är ju liksom enda sättet. Jag saknar byteshandel. Alla kunde bidra med vad dom kunde, och överleva. 250 handgjorda näverkorgar mot en enkel biljett härifrån. Enkelt!

Jag såg ett program på tv om Columbinemördarna. Det var intressant, tycker jag. De var verkligen grymma fast de hade det inte enkelt heller. Det ska sägas. Jag trodde bara sådan där sportkillar mot nördar-attityd fanns på film. Men det var på riktigt. Så en massa människor dog.

Jag ville verkligen ha det där jobbet. Trösta mig, någon.

Kommentarer
Postat av: Elin

Hej min vän! klart att ja kan trösta dig... vilket där jobb var de? de där pa synsam lr? hur är livet annars! fortfarande en honmagnet?

2007-05-19 @ 00:22:39
Postat av: Kristian

Hej Elin! De kan jag inte säga, då blir folk sura :P men annars är de väl fint, har gjort nåt tamt försök till fest ikväll men det blev inget av de! Och en honmagnet har jag aldrig varit!" skriv ett mejl vettja!


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback