Baronen av Munksund
20, singel, arbetslös. Enkelt och konsist. Vilket ska jag ta tag i först. Eller det första är inget att ta tag i förrän jag får min efterlängtade tidsmaskin (Julen 2007?). Det vardagsvulgära äventyret Sverige 2007 tog under gårdagens enormt långa dag sin start på ett helt ok sätt. Vänner och förvånansvärt många opåminda grattis. inte så fikasugen men fint sällskap och Anders var kul i skägg.
Per Hagman sa det bra i den där boken jag läste för så länge sen (känns det som):
Inget på TV och ingen vill ha mig.
Det skulle vara latt for mig att saga jag inte hittar hem, men det gor jag, tror jag
Bob Hund. oh, Bob Hund. Varfor nu? Har inte hort dem pa ar och dagar och nar jag vaknar uppar dem de enda i mitt huvud. Dagens lat utan att en ha blivit hord. Men den passar ju. Alltid nagot.
Jag har atit min sista Asienfrukost.Jag har druckit min sista bananashake och det mesta borjar lida mot det orfrankomliga slutet. Nyss njot jag till och med av min alldeles sista kalla dusch med daligt tryck..! Allt ska glorifieras. Nu ar tiden.
I rummet bredvid pagar ett sexmaraton av nagon slag och jag vaknar under hela natten av vaggbank och ston. De ar svenskar, verkar just ha mots. Vi stor inte men undrar om inte de ocksa har markt denna lyhordhet som rader. snabba stopp for vattenkop, vi halsar inte i korridoren. En hel dag av ingenting. Jag vandrar bort en stund, orkar inte med alla mer. Alla mig sjalv for tre manader sen, alla de jag aldrig blir. Gar ner mot floden, hittar en park jag aldrig markt forrut. kor ner fotterna i graset och forsvinner i tanken. Ser allt det som ar bra, vill inte slappa taget. Grater for vad jag kommer slappa, grater for att jag antligen ska fa komma hem. I sanning en motsagelsernas man.
Skulle behova nagon som sager att det ska vara sa har, att jag behovs annanstans. Ta mig med och sag att jag alltid maste finnas dar. De gor alla hela tiden men det gar inte in idag. Tararna faller anda. Asien faller ihop framfor mig, andas ut mig och gar vidare. Alla minnen fladdrar forbi och jag glorifierar allting. Allt ler mot mig fran det oandligt langt borta, fran igar. Thaitomas sammanfattar, jag har ingen vidare lust.
Kanske avslutar vi som vi inledde. Med en kall Singha i tystnad. Da av forundran, nu av saknad. Fan. Jag hatar avsked.
Att mura en toalett
Tankte annars mest beratta om Ziggy. Han ar tysk, det maste han vara med den mustaschen. Inget snack. Pa strandbaren pa koh Kut borjar han tala med oss. dEt gar fort, han byter amne, pratar om Bangkoks kvinnor, om sig sjalv, sitt dykstalle, om att han varit har i 24 ar. Samtidigt som han utfor nagon sorts dans framfor oss. Han sager att vi ska fa rabatt nar vi kommer tillbaka och dyker hos honom. Ni ska fa ett kort, fan jag har inget kort. jag kommer strax sager han och gar ivag efter han kopt oss en ananas av alla de saker. Vi ater ananas. Funderar over Ziggys individ. Han atervander, sager oss inte ett ord, ger aterigen agarna av "baren" en massa pengar och aker ivag. Alla skrattar och ingen forstar ett smack.
Men visst Ziggy, vi mailar dig. Bra bra.
Branda kokosnotters land
Vi funderade pa att forsasongstrana fir fotboulesasongen men det blev inte, det var ont om stenar pa stranden och bara med sig? Hey, det har ar semester.
Hemangesten/langtan ar har men det blir det mer av i Bangkok. Pa fredag. Klockan ar nu 20:34 och jag overvager somn. Manana manana.
Bubblor
Absolut absolut sista dagen har i Kambodja nu. Det kanns relativt lagom. En lagom dos Kambodja. Vi har stationerat oss har i soder i kuststaden Sihanoukville i nagra dagar och lapat sol som det heter. Svenskar overallt, Kambodja ar ju tydligen det nya, vilket vi inte visste, men. Sitter en svensk tjej har bredvid och tycker att internet ar segt. Det ar fint varre och jag kan ju alltid latsas att jag ar skotte eller nagot om det blir for mycket.
Ont om boende ar det dock. Forsta natten var vi tvungna till sovsal byggd av olkartonger. 2 dollar var mycket for den sangen! Nu bor vi vid stranden men vid partyt, sa vill man inte parta sa ar det lite svart att sova. Och inget myggnat. Just det! Vi har traffat tva pitebor med, hur sjukt ar det? Pa bussen hit laser jag en adress i stan pa en vaska. Egentligen ar de fran Arvidsjaur (det hors) men bor i Pitea. Sandra som ar kock och Fredrik som ar polis. Lite aldre an oss men vi ar mer rutinerade pa Asien sa det jamnar ut sig. Vi har umgatts i nagra dagar. Ser ut som de foljer oss till Thailand med.
Idag har vi varit ute pa battur i jakt pa paradisoar. Nagra sadana hittade vi inte. Nagra fina snorkelrev utan mycket till fisk och inte fullt vart de tolv och en halv dollarna. Baten korde rakt in i ett korallrev med, det var ytterrst klantigt och utan aror eller dylikt i baten var vi tvungna att lamna baten for att fa loss den. PolisFredrik forsoker fa tillbaka lite pengar nu, far se hur det gar.
Annars ar vi bruna och glada med salt i haret. Om det nu nodvandigtvis ar nagon som vill hora vara roster sa kan det vara mojligt imorgon, kanske. Samma nummer, samma tidsskillnad. Annars ar vi ju inte allt for langt borta.
Vanta oss i gryningen.
Att ha atta armar
Efter Angkor Wat aker vi vidare till nasta tempel i ordningen. Runt det kanda templet ligger en hel uppsjo av tempel i alla de storlekar och vi besoker en hel del av dem. Bland annat det dar traden ater upp templena och dar Angelina Jolie plockade en lotusblomma innan hon foll genom marken om det finns nagra Tomb Raider-fans dar ute. Jag slar mig fram for att Thaitomas ska fa ta kort pa mig vid det beromda tradet. Jag gor en trakig pose sen gar vi vidare.
Solen borjar komma upp nu och borjar branna ordentligt. vi gor tempkena ganska fort, vi forstar inte varfor de tycker man ska ta sa manga dagar har for? Man ska ju ha tempeldille da. Vi ser vad vi behover pa nio timmar. Det duger gott. De valdiga stenansiktena pa Bayon var nog hojdpunkten.
Den enorma nyheten att hattmongot som vi valt att kalla honom (han heter Oscar) har blivit avstulen sin hoga hatt. En notis ur lokaltidningen och ett snallt mail var allt som kravdes. Att ytterligare en van har fastnat i Tradimustrasket meddelades med.
Psst.
Blipblop kareoke
Sen aker vi ut till det som var kannt som Killing Fields dar han efter att ha halvt torterat ihjal dem tog ut dem for avrattning (i basta fall) och begravde dem i massgravar. Det ar sa fridfullt nu, bland traden (som man visserligen far veta anvandes i avrattandet) och falten. Gropar visar var de funnit massgravar och de berattar den osminakde sanningen om platsen. minns inte siffran men det ar enorma mangder manniskor som dott har. Och i hela landet under de fyra ar han fick regera. Alla skallarna i pagodan ar bara sjukt, jag har inga ord.
Sen tar vi en buss ut ur staden upp till Seam Reap. Staden som lockar med tempelstaden Angkor Wat. Den ska vi gora imorgon, vi borjar vid soluppgang. Har ar valdigt hett och dammet yr var man an gar. Pa vagen till hotellet sa foll min vaska av och hamnade under hjulet och vi hamnade i diket, men det gick bra, med passagerare som vaska (om an dammig). Pa vagen upp pa en kulle for att titta pa en solnedgang med hundratals japaner och koreaner blir jag festsugen helt pllotsligt. Det kanns som en stor festplats. Vi kommer fram att det kommer fran Trastockfestivalen. Det ar vad damm har gjort med mig, damm ar fest och det ar inte normalt.
Naval nu borde val sangen kalla, med take pa den tidiga uppstigningen... och inte fest.
Rapid Saigon
Vi ar i Saigon. Hoo Chi Mihn City om ni vill, tycker det ar lite sjallost sa jag foredrar den gamla varianten. Vi kom hit igar. Det ar hett och luftfuktigheten ar hog vilket gor att man kanner sig konstant smutsig. Sen at vi tvahamburgare vilket inte gjorde att man kande sig renare. Det var da forsta hamburgarna pa flera manader.
Dagen har agnats at att inom en kort tid ta in det essentiella av staden. Den ar stor, storre an Hanoi men mer valorganiserad, typ. lite som vilken storstad som helst utan den dar specielal kanslan. for Tva dagar kan det vara perfekt. Vi besoker i alla fall aterforeningspalatset dar stridsvagnarna brot igenom grinden sista april 1975, om det sager nagon nagot. Maste har bara fa framfora den coola korta dialogen med medfoljadne oneliner som fordes mellan Sydvietnams president (som suttit pa sin post i blott 43 timmar) och kommunistsoldaten som rusade in for att hissa den roda fanan:
President: Vi har vantat sedan tidig morgon for att overlamna palatset och staden till er.
Soldat: Det handlar inte om nagot overlamnande...
Soldat: Man kan inte ge upp vad man aldrig har haft!
Kan man saga nagon haftigare i stridens hetta? Undrar hur lange karln suttit pa den. Ett fint palats i 1960-talsvulgar stil ar det. Vissa hade nog funnit det kitchigt.
Sedan koper jag en fin gron troja och lite presenter. Hittar ett haftigt konstgalleri som saljer tavlor av alla mojliga konstnarer. Givetvis inte akta, men kansn jag som personen som bryr mig om det? Mitt svar ar nej pa den fragan. sa jag fastnar for en Andy Warhol-malning. 80 x 80 centimeter for 300 svenska. Det ar ett bra pris, trots allt. Sa jag ska nog ga tillbaka och kopa den sen, om de har nagot ror eller nagot att lagga duken i.
Andra sevardhetsmastet: Krigsforbrytelsemuseet. Forskrackligt, avskyvart, upprorande... Ja, det ar nagra av mina omdomen. Bilder av allt hemskt jankarna hittade pa. Skulle inte kliva in dar om jag vore amerikan. Skulle skammas for mycket. Men da tittar de forstass mest pa bilderna over olika amerikanska forband och deras emblem.
Tror vi ska se Manchester United - Tottenham ikvall. Imorgon aker vi till Kambodja utan en aning om egentligen nagonting. Den guideboken vill man bara branna!
Vi overlever, det gor vi alltid.