Jag måste bara

Givetvis är jag olyckligt kär i ingen särskild men någon alldeles speciell.
Strofen går om och om.
Ingen särskild men alldeles speciell.

Givetvis vet jag att jag skjuter mig i foten.
Lämnar ut allt det som är jag.
Till vem som helst när som helst.
Det är bara så skönt. Att se blodet rinna ur mina fötter.
Jag antar att jag njuter av smärtan.
Det är enda sättet.

Givetvis vet jag att allting handlar om mig.
Här. Det är så fruktansvärt skönt att veta att det finns en plats dit folk söker sig för att läsa om mig.
Av vilken orsak det än må vara.
Det måste få vara så.

Givetvis inser jag att det finns de som misstycker.
De som vill att jag ska vara någon annan.
För trasiga hjärtan kanske inte är vardagsvulgärt för er.
Det kanske inte är eran vardag men just nu verkar det vara min.

Givetvis vet jag att det går att läsa in mycket i varje strof.
Om man har insyn.
Att det även går att försöka.
Kanske hoppas jag att det ska vara jobbigt.
Har inte bestämt mig om jag är så jävlig.

Ingen särskild men någon alldeles speciell.
Säger jag bara.
De är inte många.

Kommentarer
Postat av: Kristian

Snälla! Kan vi få prata klarspråk, vill jag säga. Eller tala över huvud taget.Till mig, till dig och dig! Är så less alla dolda budskap.

Postat av: Malin

Fan vad du skriver bra just nu.

2007-08-23 @ 23:10:43
URL: http://bredbar.blogg.se
Postat av: Kristian

Tack, Malin..

2007-08-24 @ 16:17:14

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback