Blå havet viskar andas

Trekkingdag, oh, trekkingdag. Sa var du antligen kommen. Natur, adrenalinkickar och kultur samlad under en enda futrtig dag och som vi hade langtat! Naja, nagot sanar.

Tidig uppstigning i onodan. Som vanligt ar thailandare forsenade men vi kommer ivag. delar pickup och dag med fyra mannsiksor (tva par) fran Malaysia och Australien. Vi vet inte om det var datingverksamhet over granserna eller om det var ett par a' land pa grund av att alla hade asiatiskt ursprung och talade utmarkt engelska. De var inte fy skam till sallskap.

Forst pa schemat stod det enda som jag i forvag varit radd for under hela varan planerade resa. kanske var det darfor jag inte sov i natt men det gick helt okej. elefanter var inte lika ackliga djur som jag trodde och en aning skoj var det val. Vi fick en ung bangstyrig sak som gjorde lite som han ville. Tog inte ratt vagar, sprang till lite men vi holl oss kvar aven i de svaraste nerforslutningarna.

Lunch ar val egentligen ingen sarskild punkt mern idag blev den det av tva olika anledningar. 1) Jag, i all min dumhet tanker inte pa att jag har fingrarna fulla med torkad chili innan jag gnuggar mig i ogonen och far mitt straff. Kan inte se. Varenda gang jag blinkar kanner jag hur hettan sprider sig. till bihalorna, genom tarkanalerna ut i hela ansiktet. En intensiv smarta som gor att jag hoppar omkring som en tok. Det gar over och jag tanker att kanslan efter smarta ar helt ok. 2) Det rvisar sig att en av de kvinnliga austrlienmalaysiska kvinnorna ar dodsradd for hundar. Sa pass att hon skrikgrater vid blotta asynen. Oich vi talar inte dobbermans utan sota sma hundvalpar. Helt oforklarligt.  Vi fick aldrig nagot svar.

Sen gar vi till ett vattenfall och badar lite. Inget sarskilt. Pa vagen tillbaka ramlar jag pa en halkig sten och plumsar. Blir blot. Slar armbagen lite. Den hundraddda kvinnan bjuder pa ett fargglatt plaster innan hon springer i vag. En hund kom.

Efter det testar vi pa forsranning. nagot vi definitivt kan testa pa igen. Gldier sista biten pa en bambuflotte. Var kapten som liknar Gunde Svan till bade satt och utseende ar mycket nojda med oss som team. Vi paddlade forbi manga. Han fick klanka ner pa de andra kaptenerna lite.

Kulturen sa. Vi skulle besoka en by med ett bergsfolk. Jag vet inte vad det ar med mig och minoriteter. Men det har varit den delen jag sett fram emot mest. Alldeles for mycket skulle det visa sig. Ahka-byn visade sig vara en helt vanlig by dar turister stannar till och tittar pa folket. Det ar nog omojligt att kliva utanfor sitt turistskinn och se hur det egentligen ar. Langs upp pa kullen ligger en kyrka. Simon sager att missionarer varit har. Det ger mig en dalig smak i munnen. Jag gillar inte nar man blir paprackad saker. Vare sig det ar dammsugare eller Jesus. Jag koper ett armband och forsoker forestalla mig hur det en gang sett ut, om ingen av oss kommit hit. Det finns paradis vi maste forlora, annorlunda satt som maste normaliseras. Overallt, ingenstans. Jag blir lika ledsen varje gang jag kommer pa det. En tidsmaskin ar nog vad jag onskar mig allra mest. Far ga pa museum och fa den dar kanslan jag far av minoriteter, nar min fantasi kommer igang. Snart ar hela varlden ett museum.

Men annars en bra dag.