Att känna ingenting
Får inte ihop ett och ett till sömn just nu. Det regnar. Allt är lite skakigt, har varit det ett par dagar. Tänkte just att min rastlöshet och oro inte är materialistisk, inte har med längtan till någon annan plats att göra. I alla fall ingen verklig plats. Det finns ingen fast punkt som skulle få det att gå ihop. Tanken går runt, gnager, gör det hela ännu svårare. Egentligen. Ändå längtar jag efter att få åka tåg. I regnet. Har gjort det ett par dagar nu. När det stått lite still, inte visat sig någon mening. Kanske i tron att jag ska visa mig själv fel, att det kommer kännas lugnare när jag kommer fram. Någon annanstans. Som efter ett par öl. Eller en lugn natts sömn. Fast det egentligen är samma sak om och om igen, självbedrägeri.
Men följande tanke då, den givna följdfrågan. För det blir ju inte lättare om inte spår av järn, perronger, väska över axeln lindrar. Diffusa lösningar ger diffusa svar. Så är det ju. Lite skönt med regn, lite skönt med aldrig tyst. Men ett och ett går inte ihop till ro inatt.
Kommentarer
Trackback