Stadsvyer och en sällsynt dans
En galen tjeck firar VM-guld i min soffa. Jag går ut på balkongen. Den där det känns som jag kan se hela världen men egentligen bara ser en innergård stängd för dem som inte blev inbjudna. De flesta sover men sommaren pågår även då. Jag får en skymt av henne som bor bakom pärldraperiet högst upp, så nära himlen det möjligt går att komma. Hon öppnar fönstret mot natten. Alla fönster vidöppna och havet skänker saltdoft så vi alla tror att vi är på semester fast vi faktiskt bor här. Frukost i solskenet i linne. Färskt frukt och löksoppa.
När den tunga porten öppnas kommer Göteborg med sin sommar emot en. Bland pantletarna i parkerna där narkomanerna och sommarflickorna får sin stund av uppmärksamhet medan de övriga sätter sig någonstans emellan. På skalan och i parken. Se men inte röra. Från berget där vi dansar bland tusentals ser staden ut som en modell i miniatyr. Landshövdingehusen och kyrkorna. Kranarna och spårvagnarna. Ingenting är på riktigt där bland billigaste möjliga vin och fredspipor. Man kan gå ner men varför skulle man det.
Det enda jag kan undra är varför jag inte gjort det här förrut. Och utanför Café Bagatellen springer sommarens mode förbi och vi skrattar med våra titlar och gråsparvar. Man väljer sitt.
När den tunga porten öppnas kommer Göteborg med sin sommar emot en. Bland pantletarna i parkerna där narkomanerna och sommarflickorna får sin stund av uppmärksamhet medan de övriga sätter sig någonstans emellan. På skalan och i parken. Se men inte röra. Från berget där vi dansar bland tusentals ser staden ut som en modell i miniatyr. Landshövdingehusen och kyrkorna. Kranarna och spårvagnarna. Ingenting är på riktigt där bland billigaste möjliga vin och fredspipor. Man kan gå ner men varför skulle man det.
Det enda jag kan undra är varför jag inte gjort det här förrut. Och utanför Café Bagatellen springer sommarens mode förbi och vi skrattar med våra titlar och gråsparvar. Man väljer sitt.
Kommentarer
Trackback