Blå havet viskar andas

Och så kommer det en bra dag. Bara så där och jag tänker inte tacka för det. Inget monumentalt eller så, egentligen handlade det nog bara om att ett litet flyt infann sig. Paket med bilder av jazzorkestrar och första majdemonstrationer hittade rätt och filmen var fin och fick mig att tänka på hus i allmänhet igen. Längesen jag googlade hus, minsann. Att jobba kändes inte som ett tidsbestämt straff. Inga suckar. Ingen nattlängtan, bortlängtan. Ett litet flyt. Fast jag inte hittar någonstans att bo och allt det där. Något att se fram emot med. Kultur i centrum och en växande längtan. Det var längesen, längre sedan än husen. Båda två är ganska fint. Jag trivs faktiskt ganska bra när jag bara får vara mig själv. Konstig, nördig och neurotisk. Med lite flyt en dag kan jag och världen faktiskt samarbeta fast inte allt blev som jag hade tänkt mig. Och så bygger jag redan byggda hus i huvudet igen.