Blå havet viskar andas

Är så less på alla metaforer. Har inga bilder eller liknelser att egentligen bjuda på och det känns bra, så bra. Allt jag har är på riktigt och rakt på. Tar en promenad. Ser bara saker som är vackra utan omskrivningar. Grårappade 40-talskåkar. En rosaskymnmande vårlovande himmel. Översnöade cyklar. Alla hur där man varit på fest. Alla dem där man kanske velat vara på fest. Och så röken. Genom mitt vardagsfönster flyter den som en diagonal evighetslinje av avgasvitt. Jag har aldrig tänk på den, före du sa att det är vackert och vi tittade en kväll. Det ger mig hopp att någon tycker det fula är vackert på håll. Ibland är det vackra det enkla, vare sig det är relationer på upp- eller nedgång, en stad man är på väg in eller ut ifrån eller bara fabriksrök.

Låt oss leva. Metaforer är för drömmar.