Blå havet viskar andas

Kommer hem till ett oinbott hem. Inga riktiga brev eller så, bara oroväckande information. Förtryckt. Återvänder ständigt till staden ingen annan än jag verkar sakna. Önskar att ni satt här i mitt kök nu. Bara mattan är välanvänd, där somnar jag med högtalaren alldeles bredvid. Med mig hem har jag en blå stor stjorta som spruckit. Måste lagas och den luktar landet. Höstlandet där jag kom ifrån. Där vi bor och bygger kojor för att sova tryggare fast det nog inte är möjligt. Bara längre.

Två veckor kan kännas som två år, jag frågar men förväntar mig inga svar. Det blir ensamt men ensamt är inte alltid fel. Jag ska bo in och diska. Köpa pluggar och fika. Sådant man gör här, sådant som bara jag verkar uppskatta.