När man väcker så mycket att någonting bara måste vakna, och gör det
Aktuellt börjar vara daglig tradition. Ett tecken:
Vad man än behagar fråga vår statsminister är svaret och lösningen sammanfogad i ett och samma. Fler jobb. Fler jobb, fler jobb och fler jobb.
De unga mår psykiskt dåligt - mer jobb.
Vi tar kål på vår planet - mer jobb.
Människor lever på avgrunden - mer jobb.
Nu är jag less på det här. Trött på det här mönstret som säger att efter att vi haft en sak i ett visst antal år så måste vi byta till det enda alternativet. Det som är så tokblått att det gör människor skalliga.
Var är sosse-Sverige? Som inte förstår bättre. De som leder oss på samma gamla tråkiga väg vi alltid vandrat, men som i alla fall gör det med en välvilja. Alliansen är ju ren och skär cynism.
Jag saknar grå betongblock. Jag saknar kulturprogrammens satir på Leif Pagrotsky som kulturminister. Någon tro att fast man lika gärna kunnat folkpartister hela högen så är man socialister. Två år kvar till betongsosseri tills vi glömmer nästa gång. Det finns inget tryggare än Pär Nuder. Och Mona Sahlin har kramat Springsteen.
Jag kan inte bärga mig. Ååh.