Att vakna och undra
Ibland får hon post. Jag önskar att jag också fick det. Lite oftare men säger ingenting. Egentligen är det en sådan sak jag borde säga något om.
För det har inte med att vi bytt ett rumt mot två som kan vara fler, att göra. Bara en evig längtan att någon ska ha någonting att säga. Det behöver inte betyda någonting. Bara någon adresserat det till mig.
Efter hon har gått till jobbet väntar jag på brevbäraren. Till och med utomhus när inomhus inte blir tydligt nog. Ingenting idag, inga räkningar ens. Jag går utan mål. Efter den finaste av gator under björkar som tar i varandra.
Det hela leder ingenstans.
Jag hade en tanke om att flytta, någonting jag ville berätta. Som jag glömt. Nu vandrar jag planlöst och det borde ha varit sommar. Jag hann inte spela upp hela mitt sommarregister och när det blir så här kallt saknas alltid en vante i varje uppsättning.
Det blir inte bättre med flytt. Händerna fryser för tidig höst och önskar brittsommar som den enda sommaren. I år.
Vi får se.
Att göra ingenting är de flestas mål. Det är den tiden man måste göra rätt till att göra ingenting som är problematisk.
Om man för alltid skulle få göra ingenting skulle jag kunna leva med evig höst under kalla himlar med bara en vante åt gången.
Det är höstens påtvingade aktiviteter som dödar den. Som gör att den skjuter sig själv i huvudet innan den hunnit blomma ut. Bang. Vinter.
Och det är alltid höger vante som är borta och coola vänner säger att handskar är vuxnas vantar men jag vill ha en sådant där snöre. Från vante till vante.
Jag går förbi mitt gamla hem och tänker inte mer än att där har jag bott. Vilket stämmer. Det ser trist ut. Vilket det nog alltid varit.
Jag älskar mitt nya hem. Hon gör det med.
Så faller det även på en känsla av att jag vill ha mer, njutning. Som jag inte vet hur man får, kanske som om jag vill svälja livet och sedan somna.
Det är mycket konstigt och jag stannar och tittar på ett ensamt träd och tänker det igen.
Att jag skulle nog njuta mest av att sakta svälja livet och sedan somna där.
Jag menar detta högst bokstavligt.
Det är en känsla.