Blå havet viskar andas

Alla vill blogga för alla vill höra hur fantastiska de är. Eller slänga så mycket elände på folk att det vänder, det slår tillbaka i mer hat än vad det var från början.
Att blogga verkar vara så svart eller vitt. I mitt fall tomt och ett sunt leverne, men. Det verkar vara Doktor Glas.
Ni vet:
"Man vill bli älskad, i brist därpå beundrad, i brist därpå fruktad, i brist därpå avskydd och föraktad. Man vill ingiva människorna någon slags känsla. Själen ryser för tomrummet och vill kontakt till vad pris som helst."
Tack Hjalmar Söderberg, du hade varit en bloggares ledstjärna. Du har så rätt.
För söta små flickor skriver sött om vad som helst och får veta hur alldeles fantastiska de är av totalt okända människor medan andra skriver att oskyldiga människor är mindre bra.
De får till svar att de inte förtjänar livet.
Svart eller vitt. Uppåt eller neråt. Ingen verkar gå den raka vägen fram. Antingen finns man och är älskad eller avskydd eller så finns man inte alls. Och i alla fall är det innehåller som får stryka på foten. För egot. För själens behov av att känna kontakt.