Skäl till tv-licens och bildning av ovetande
Helt plötsligt så bjuds det upp på en alldeles finfin tv-vecka. Som från ingenstans! Måste vara för att jag tappat bort Pulp Fiction och en massa andra filmer. Ingen, jag menar ingen, ska få låna en film av mig igen utan iris-avläsning. Men så kliver tv in och räddar allt och SVT är alldeles prima (som vanligt har de ingen konkurrens på riktigt). Så här ser det ut, vänner:
Idag, måndag, bjuder kanal 1 först på kortfilmen Handläggaren och byter man ett par timmar senare till kanal 2 så bjuds man på en dokumentär om David Sandström. Tillflykt heter den. Jag tror på alla sätt att båda två är värda tiden. Psalmerfrån köket har jag tidigare talat mycket gott om, den gav mig den finaste upplevelse jag tror jag kommer få i en biosalong. Så salig av välbefinnande. SVT 1.
Sedan visas även På västfrontet intet nytt som liksom är en sådan där klassiker som jag garanterar att man ska ha sett innan man dör, om man vill dö i värdighet. Den går på dagen för den är svartvit. Filmklubben på kanal 2 visar även Wim Wenders filmer varje tordag nu för en tid. I veckan är det Sakernas tillstånd men jag är alldeles övertygad att det blir som bäst om några veckor med Paris Texas och Himmel över Berlin. De filmerna har jag bokstavligen slagits för.
Sent på fredag natt visas även rockoperan Quadrophenia med musik av the Who som jag velat se så länge jag kunnat så pass mycket som en människa behöver veta för att vilja se den. Sammanfattar vi. Undrar om jag orkar hålla mig vaken? Annars kan man ju alltid titta på V för Vendetta tidigare på kvällen på TV3. Inte tipptopp enligt mig men Nathalie Portman är så vackert rakad att det skaver i ögonen.
Jag minns också när vi vred oss i skratt i det där huset inrett som en stuga vid havet utan att vi visste varför. Det gjorde vi till the Aristocrats som går på SVT 2 när lördag just blivit söndag. Den vill jag med ovan nämnda förklaring inte se igen, och så har Helena sett den och hatat den med. Allt gör sitt. Kanske missar jag inte På drift mot Idaho av Gus van Sant på lördag. Den kan vara i samma klass som Elephant.
Ska vi säga som så att vi sätter dödsstraff på den som missar det här då? Ja det säger vi.
Idag, måndag, bjuder kanal 1 först på kortfilmen Handläggaren och byter man ett par timmar senare till kanal 2 så bjuds man på en dokumentär om David Sandström. Tillflykt heter den. Jag tror på alla sätt att båda två är värda tiden. Psalmerfrån köket har jag tidigare talat mycket gott om, den gav mig den finaste upplevelse jag tror jag kommer få i en biosalong. Så salig av välbefinnande. SVT 1.
Sedan visas även På västfrontet intet nytt som liksom är en sådan där klassiker som jag garanterar att man ska ha sett innan man dör, om man vill dö i värdighet. Den går på dagen för den är svartvit. Filmklubben på kanal 2 visar även Wim Wenders filmer varje tordag nu för en tid. I veckan är det Sakernas tillstånd men jag är alldeles övertygad att det blir som bäst om några veckor med Paris Texas och Himmel över Berlin. De filmerna har jag bokstavligen slagits för.
Sent på fredag natt visas även rockoperan Quadrophenia med musik av the Who som jag velat se så länge jag kunnat så pass mycket som en människa behöver veta för att vilja se den. Sammanfattar vi. Undrar om jag orkar hålla mig vaken? Annars kan man ju alltid titta på V för Vendetta tidigare på kvällen på TV3. Inte tipptopp enligt mig men Nathalie Portman är så vackert rakad att det skaver i ögonen.
Jag minns också när vi vred oss i skratt i det där huset inrett som en stuga vid havet utan att vi visste varför. Det gjorde vi till the Aristocrats som går på SVT 2 när lördag just blivit söndag. Den vill jag med ovan nämnda förklaring inte se igen, och så har Helena sett den och hatat den med. Allt gör sitt. Kanske missar jag inte På drift mot Idaho av Gus van Sant på lördag. Den kan vara i samma klass som Elephant.
Ska vi säga som så att vi sätter dödsstraff på den som missar det här då? Ja det säger vi.
Kommentarer
Trackback