Blå havet viskar andas

Jag är alltid lite ledsen när första snön kommer. Nu faller den inte utan bara ligger där. Anledning till sovmorgon. Kallt. Ihopkurade människor i kundvagnsskjulet påminner mig om hopplösa dagar. Då ingen framtid fanns då jag sent tog mig hit för att finna mat. Tröst. Musiken i lurarna är bättre men vantarna i fickorna lika hårt nedtryckta. Det var ett år sedan nu. Jag bodde grått och egentligen var jag ingenting. Svarade i någons annans telefon för att gå ihop. Slog av min egen för att orka.

Vintern är hemsk. Det har jag nog alltid tyckt sedan jag skar mig på skaren när du knuffade mig och jag inte hade några vantar. Kanske före det. Snö gör ont, blir alltid grå.

Det finns ingen glädje i att köra i mörker längs sorgliga vägar. Samlingar av spöken smyger sig nära, nästan fram till bron. Som lim ligger de där, skuggor under lyktstolpar. Numera aldrig ensamma.