Inte en tanke god åt dem, hönsen

Vägen vindlar genom skogen och den ska bara åkas. Egentligen går den rätt rakt. Vägar är så enkla, de ska bara åkas på. Finnas till för att göra livet enklare att ta sig igenom. De är antingen vindlande stigar som får stå för det outforskade drömska eller strikt raka autobahns. Direkt, fort fram.

Genom skogen ska vi åka.
Där allmän väg övergår i något mindre ska vi stanna.
Degradera våra mål utan att ta avstånd. För stunden.
Kliva ner och känna på jorden.
Sedan fortsätta.

Mindervärdeskomplexet är någonting vackert och träden ramar in vår ilska. Sluter den kring oss, reflekterar den tillbaka mot oss. Det kan vara ljust eller mörkt. Vi är inte på väg någonstans. Vore vägen rak skulle vi stanna och leta efter avtagsvägar. Om vi hade någon karta. För fram vill jag nog inte komma. Fram är slut. Ibland är det som några ser som misslyckanden någonting bra, att kliva ner ur sin bur och känna jorden. Kasta den röd på varandra och känna sig beständiga.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback