Som ett lim för framtiden
Ta dum da dum, februari. Ta dum da dum. Jag vet inte om det är du eller jag som sjunger. Kanske var det mer ett mummel än en klar sång. Vi sjunger så sällan och kanske är vi så i fas att det inte går att urskilja vems röst som är vems. Vem är jag och vem är februari i denna underbara ickemelodi?
Ingenting är säkert.
Du är bättre än november men absolut sämre än juni, åh juni. Du är så lagom att du inte får uppleva annat än dig själv. Vet inte vad jag tycker om det. Kanske finns vi inte om vi inte sjunger tillsammans. Snart får du nog prestationsångest för att tiden går och det inte kommer vara du nästa år. Bara någon annan som tog ditt namn för så sade seden. Ta dum da dum om och om igen, än är det så. Ta dum da dum, februari.
Kommentarer
Trackback