Blå havet viskar andas

Det är en bra tid och jag skriver inte någonting. Inte ens handlingslistor. Tungsinne och svårmod är en lust att skriva ner varje liten ansats till ingång. En brinnande glöd av att berätta, eländessagor och självömkansminnen, jag älskar er alla. Sammansmälta dagar, ögon för varandra och vänskapens skratt är en öppning. En öppning mot havet, mot luften omkring oss. Det går inte att skriva i bra tider, i alla fall inte på samma sätt, det är heller inte meningen. För orden vet att det alltid kommer irritation och tungsinne, för sådan är världen. Det står jag stadigt fast vid, och då hälsar vi på varandra och skriver ner de galna rösterna som sjunger med oss.
Det är bra tider nu.
Någonting om att gå på droger, någonting om att gå på droger. Det är att gå på droger det här.