Blå havet viskar andas

Festivalsommaren plockar mina ögonbryn, tycker att de ska vara förvånade. Fascinerade. Uppmärksamheten vill hon åt, plockar mina ögonbryn för att jag ska se henne.
Vi lovar varandra evig kärlek. I alla fall denna sommar när det blir juli igen och förhoppningsvis kommer jag le i sommar. Hon har bjudit de rätta akterna.
Om än vi är lokala i vår utformning i år med så ska vi älska varandra. Festivalsommaren och jag, och ni, fast ni har totalt värdelös musiksmak och hoppar lite nervöst. Jag flackar med blicken och hon vill inte hångla med mig mer. Tror att jag tittar efter någon annan fast jag bara inte vet vad jag ska göra för att älska.
Festival och sommar. Nattpromenader och trottoarfrukostmiddaglunch. I vilken ordning spelar ingen roll när man har whiskey bunden vid solskenet.
Säkert! kommer jag älska när hon sjunger något fint, och Markus Krunegård och mest troligt något annat fantastiskt band jag missat. Eller lokalpressen. Tack Skellefteå och det bästa här är alltid gratis. Det är konstigt. För att jag älskar er betyder det att jag är billig, jag vet inte.
Jag kommer frysa när natten inte är lika ljum och jag kanske kommer vara lite väl gammal, men man blir aldrig för gammal för kärlek för ung för revolt. Det kommer att vara grönt och jag kommer vara mer världsvan.
Sedan på hemmaplan och japanska norrland kommer glänsa och det är så landsbygd att jag förstår vad en sång handlar om, flanellskjortor och svanktribal går inte  att tycka illa om när en gammal vän dyker upp i ett gathörn och berättar vad som händer någon annanstans och det kommer hålla oss berusade vid liv i obestämd tid.
Kanske inte som förra året men i år ska jag inte vänta, oroa mig för kärleken som kan regna bort. Det kommer inte regna och Håkan Hellström, Moneybrother och Jonas Game är utomordentligt rejäla karlar som delvis förstår mig. Jag kan älska.
Kärleken i bärsele och livet kommer flippa ut. Det kommer bli lokalt och de utomstående kommer hävda större ting, men jag kommer älska min medelmåttighet i sommarsverige och ni kommer förtjusas över mina lätta steg över skräpet. För det blir alltid så smutsigt.
Hon frågar om hon ska klippa mitt hår med, föreslår något 80-talsvulgärt bara för att inte tappa tråden. Jag säger att det var därifrån jag en gång kom och att jag alltid tappar tråden och att det säkert har någonting med någonting i min barndom att göra. Det är bra så, slår jag fast. Ögonbrynen blev bra och det här var en himla solskenshistoria vi borde göra igen. Vi kommer älska, var inte orolig.
Jag äter glass och tänker på ett glatt minne.