Vi kan kalla det en återkomst
Kanske är livet inte helkul, men jag absolut älskar min microvänliga lunchlåda.
Jag ryser av välbehag när värmen slår på i bilen om morgonen.
Morgonmusik med.
Jag tycker om att gå hem. Eller till bilen. Och inte tänka på det mer.
Jag kan inte alls exklusivt avslöja för denna bloggs läsare, att bloggen och jag (som skriver det här) kommer att röra på oss.
Kanske inte så långt som man ibland önskar.
Vi bygger på rutiner nu.
Inte drömmar.
Inloggningsuppgifter, räkningar. Och lunchlådor.
I Piteå centrum. Nygatan är ny adress.
Bara så att alla vet. Ifall ni vill hälsa på, eller så.
Ta en kaffe.
Prata rutiner och så småningom hata dem. Välkomna.
Undrar även om jag såg ett spöke vid åttatiden imorse. I backen ut från Munksund. Kanske såg jag fel men var det du, spöket?
Haha, nygatan var ju en specificerad adress ;) Men vad kul att du hittade en lägga till slut!
Nå, om ni bara visste hur de är ute efter mig. Jag kan inte lämna ut allt, men ring och fråga vettja när det närmar sig :)
Du väntar med inflyttningsfest tills jag är hemma! DVD!
Jag vill prata rutiner över en öl, går det för sig?
Ja, det gör jag, Joacim. Och givetvis bjuds det på öl när man hjälpt till att flytta nu i helgen :P
ja, jag var där
Nu blev jag rädd. Hu mår det här spöket? Det andra jag talar med idag, om det nu är det jag tror. Verkar vara en populär sysselsättning. Och varför vandrar du mina gator? Eller, ja...
Är det för sent att bli bjuden på öl?