Blå havet viskar andas

Vad vet jag om dagen egentligen?
Jag har inte en aning om vad som hänt de jag bryr mig om.
För ingen berättar något. Eller så händer det ingenting.
Jag vet verkligen ingenting om den här dagen.
Den gick liksom och jag tror inte att någon någonsin kommer tala om den igen.
Man ska nog ringa varandra, ställa de rätta frågorna.
Jag har funderat en del på det där. Med telefoner som jag inte klarar av.
Och som nu är mitt främsta arbetsredskap.
Hur de ska användas.
Tänker på hur folk vet när de ska lämna ut sina nummer. Ring någon gång.
Hur jag inte vet.
Hur jag ska ta reda på den här dagen. Alla andra dagar.
Utan telefon eller tid.
Så jag bara skulle vilja ha er här i soffan jag inte har.
Berättandes om livet. Om dagen.
För jag vill verkligen veta allt.
Som ni inte säger när det gör ont. När det är bra.
Slå mig en pling.
Berätta hur dagen var. Så jag vet.