Blå havet viskar andas

Det är höst på riktigt och alla är där. Igen.
Lars W sjunger när jag kommer hem.
Du är svår och leva utan och jag är svår att leva med.
Är en av alla strofer som hakar upp lite.
Tänker att det handlar om mig. Som alla texter gör.
Det är svårt att se att de alla sjunger om någon annan.
Nåväl.
Jag ser hur jag skulle vilja säga så. Hur bara det sista stämmer.
Svår att leva med.
Tänker på de några särskilda. Ingen ny.
Vi som har fina minnen tillsammans. Vad nu det betyder tänker även jag.
Alla är här igen och jag hakar upp mig på fina formuleringar.
Om mig själv. Om oss som inte finns.
Det gör inte ont eller så. Fast svåra att leva utan, det är ni.
Trots allt. I höst.