Blå havet viskar andas

Ja, Carl Bildt. Idrott och politik hör ihop. På ett eller annat sätt. Du måste leva i den blåaste av drömvärldar om du nekar till det. Vilket du gjort. Idrott är politik. På ett eller annat sätt. Sen kan man tycka vad man vill om resten. Att ett land klär sig i rött räddar inga liv. Kanske borde man ur huse och kräva att ens egen "junta" agerade. Att de gjorde vad de kunde. En allians som inte tycker det är okej att döda munkar och gör mer än att fördöma det. Fast å andra sidan, Burma ligger ju utanför trygga Europas murar. Där man inte agerar utan bara fördömer och skjuter undan.

Men ja, idrott och politik hör ihop.

Och det finns inget viktigare för Kina nu. Än OS. Det är naivt att sitta och tro att Amerika ska rida ut igen och rädda ännu ett land. Ett Burma utan Kinas stöd är ett Burma ett steg närmare demokrati. Är min ärliga uppfattning. Fast när den enda svenska idrottssjärna med någon politisk pondus (Stefan Holm) går ut med att han inte tror på det så spricker väl allt. Synd, Stefan. Ett par tunga svenska bojkotter och det hade kunnat bli än mer uppmärksamhet. Det lands olympiska kommité som tar beslutet om idrottslig och politisk bokott har min totala respekt. Hur politiskt korrekt mediatankad jag är. Idrott är politik. De stackare som tänker sig spontanidrott och skoj och skim och OS-guld, leende askungesagor, lever i en dröm. Inget annat. Och varje idrottspolitisk aktion vi gör räddar fler burmesers liv än hur många röda plagg du än lyckats trycka på dig. Och var kom det röda ifrån? Att bära juntans och kommunismens färger för att visa sitt samtycke med "motståndarna" känns ju jävligt Sverige.

Fast jag och Carl tycker nog inte likadant. Tyvärr.