Blå havet viskar andas

Det är lustigt hur man ibland kommer att tänka på någon i helt fel situation.
Hur man kopplar en lukt, en plats eller ett ord till en människa. Eller flera.
Tänker jag när jag sitter på allergitoaletten på jobbet.
Och tänker på någon som inte har med toaletter att göra.
Jag sitter här inte därför att jag är allergisk.
Utan för att det är så lugnt och jag vill andas en stund. Ni vet.
Snedtaket får mig att tänka på diamanter med.
Det är så konstigt bara.
Hur ens största tankar om någon eller någon kommer såhär.
När man sitter på toaletten. Eller när man diskar. Promenerar.
Kanske tänker jag bara för mycket på andra.
Ett vardagsvulgärt inslag bara. Sådant jag vill läsa av andra skriver jag själv.