Blå havet viskar andas

Ikväll är det Jens Lekman men jag är mer glad att få komma utanför Piteå en liten stund. Det var ett tag sen. Fast jag ska inte klaga på det. En sådan här dag gör det ingenting. Har fått prata av mig lite, känt att det finns bra människor där. Att i stort sett alla man behöver finns. Här. Har en massa konstiga idéer om vad jag ska ta mig till, som jag måste undersöka närmare innan jag kan sova om nätterna.

Även om det innebär att jag allt som oftast inte har någonting att skriva. För att jag vandrar samma gator och träffar samma människor (med vissa undantag). Inte alls bra för mitt skribentjag men ack så bra för den helt vanliga, förvirrade unga mannen Kristian. Som då är jag. Vilket måste ses som ett steg framåt. Vi ses i framtiden, va?

Nu ska jag finna tagget för att gå på konsert.