Med frusna fingrar

Imorse tänkte jag på att ljudet av morgontidningen fallande in genom brevinkastet låter som piskor. Snärtande piskor. Sen sov jag inte mer den morgonen, inte för att det gjorde någonting särskilt.
Det var väl mest det här med att uppslutas av vardagen. Tycka att vattenledningarna visslar en rätt bekväm melodi av vardag. Att det inte gör någonting att äta ensam. Jag blir bättre och bättre på att roa mig själv. Om än det är svårt att misslyckas, med säsong efter säsong av Scrubs.
Nåväl, dagarna svänger ju de med. En del dagar vill man bara strypa herr vardag. En känsla, vilken som helst, kan man inte lita på. Den ersätts ju alltid av en annan.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback