Blå havet viskar andas

Det här är mycket roligt. På tal om självrannsakan, på tal om fyllesnack i skriftform hittade jag följande lilla dokument på en bit papper hemma hos mig. Skrivet till mig själv för några helgers apatiska pik på fyllan, sedan. hur jag vet att det är till mig? Längst upp står det "Till Krístian", jag fattar nog! Här kommer den för er:

Det är inte synd om dig!
Fastän kärleken inte finns och du absolut inte kan dansa.
Där står en stol.
Och den där vasen liknar Alice Baah.

Är rädd för att jag i mitt tillstånd misstog det här till ett sådant där embryo till något stort. Jag fortsätter men det är rätt otydbart. Lade upp det i kontrast till mitt vanliga skrivarjag. Egentligen borde min blogg heta Ett experiment att vara jag. I skriftform.