Siamesiska tvillingar av olika kön
Försökte mig på poesi. Det gick inte. Nu försöker jag skriva, det kommer knappast roa många. Eller, kanske är någon lika besatt av mina tama ord som jag av deras subtila smicker. Tror inte så. Det finns inget storslaget i gräsklippning och upptagna vänner. Inte något i den här dagen.
Jag mår bättre ju kärleksfullare avslut jag får på MSN-konversationer. Bara en sådan sak. Om någon pratar med mig. Det ger mig hopp. Jag vet att det är sjukt. Jag bygger drömframtider med varenda kvinna jag lägger ögonen på. Jag ger fan i mig bort mig själv. Utan att vara arg.
Jag har absolut ingenting i hela världen att säga. Men jag säger det ändå.
Jag måste ringa ett seriöst samtal snart. Till en näst intill främmande människa. jag har varit nervös hela dagen. Kanske kan hon få mig? Jag ska fråga.
Jag tror på dig!
You go girl!