Blå havet viskar andas

I svaga ögonblick kan man lova det mesta. Låt dom aldrig få se dig gå ner, sjöng Thåström. Det är då du lovar en massa som inte passar den övre sidan av känsloskalan. Att lova att man ska sluta med någonting känns bara klichéartat och dumt. Något man väl börjat med slutar man oftast inte med. Utan yttre påverkan. Svaga stunder kommer och går. Folk lovar så mycket som de i bättre dagar inte kan hålla. Kan man verkligen hålla någon skyldig ett vardagligt löfte? Det är svårt. Som att tjata på någon man inte känner för väl om att man vill ha sina pengar tillbaka.

Egentligen är jag inte sur på någon. Inte idag. Mest lovar vi ju fortfarande oss själva.

Har någon sten osläppt bara. Om jag ska kasta sten bokstavligen eller få till något mästerverk i diktform vet jag inte. Ett par väl valda ord till en väl vald person eller gud bevars skaffa mig ett jobb. Jag vet inte.

Det är lätt att lova en massa. Det är lätt att vara svag.