Blå havet viskar andas

Jag kan inte låta bli att gilla Journey, Don´t stop believing. Eller för den delen att spela den. Det är Scrubs-nostalgi och sommarkänsla. Egentligen borde jag skämmas. Slår vad om att en hel del folk jag inte vill bli beblandade med tycker den är catchig!

Skit samma. Jag är sommaren 2005. Så det så. Ta fram era kort, minns mig, återupplev mig. Jag lyssnar på Journey och är ett freak. Kanske uppträder jag nära dig snart.