Blå havet viskar andas

Jag läste just en bloggägare som fått sina 15 minuter i rampljuset. Jag är avundsjuk. Givetvis är jag avundsjuk men även road. Tacka Fredrik Virtanen. Jag har aldrig fattat hans grej men ändå läser jag hans blogg. Hatälskar jag mannen? Vad har han gjort för att nå hit, räckte det med att en dag vara popvänster och sedan jobba på Aftonbladet? Jag gillar inte Aftonbladet heller, ändå läser jag den (i närform). Egentligen är nog jag och Virtanen ganska lika. Mossig självömkan och stilla ironier. Kanske vill jag läsa Aftonbladet för att jag egentligen är smygkär i någon känd blondin. Jag har alienerat mig från allt. Allt jag kan är ostkupan.

Det kan inte ni därför får jag inga 15 minuter. Jag för en tynande bloggtillvaro på grund av att jag inte ser på skvaller-tv och inte läser om det i bladet dagen efter. Bara i smyg. Det ska bli ändring.

Jag ska nu vräka över er med intressant bloggande. Jag ska bli Fredrik Virtanen och jag ska läsa och arbeta för Aftonbladet allsmäktig. Trogen för alltid.