Blå havet viskar andas

Munksunds bästa trio tar en utedag. Givetvis är det Tomas idé och givetvis är det han som försöker dra ut på dagen längst. Jag hittar mig ett par för stora täckbyxor och tar bajenhalsduken och sen ska det ut på isen. Förutom att efter Tomas åkt madrass efter dragkroken på Mattias bil så kör vi fast. Fetfast. Antal bilar jag puttat ut ur diken kan nu räknas till ter de senaste veckorna. Det finns nog ingenting mer pinsamt än att då halka i snön och stå på knä. Fast lite manligt känns det, om man har flanellskjorta eller en sån där gubbmössa. Vi kommer lös med hjälp av annan bil och spännband med blåknutar.

Sen tar vi en omväg för att vi kan våra isar och vill inte plumsa mer. Sedan norrländskifieras våra dialekter och vi äter korv. Mattias skriver Jesus kuk på en stock och vi pratar om sommaren. Folk längtar till sommaren, jag orkar inte ens räkna upp alla goda fördelar med den. Ni vet ju, om ni inte är någon slags vinterälskare. Efter ett tag blir alla utom Tomas less och vi går hem. Den korta vägen! Living om the edge och det känns så underbart när man stirrat döden (?) i vitögat.

Kvällen är dömd att misslyckas med en körlektion halv åtta morgon. Vi tar nya tag, vänner.