Blå havet viskar andas

Jag orkar absolut inte tvätta håret. Det går bara inte nu. Det är resterna av en gårdag som var bra, bara bra. Jag är rädd att det finns bilder på eländet med. På håret alltså, för den som letar. Jag bara äter men blir inte mätt. Försöker få den här dagen att gå över. Det är allt jag behöver den till. Att passera, att vara en söndag jag aldrig kommer att minnas.

Gamla järngäng verkar vara begravda, nya konstellationer byggs ihop på skral grund och allting svänger. Än hit än dit. Jag orkar absolut inte tänka på det. Ingenting ska vara detsamma i slutet, ingenting ska lukta bekant. Alla verkar behöva någon att hålla i handen.