Blå havet viskar andas

Man kan inte tvinga folk att säga vad man vill att de ska säga. Varför surrar en sådan mening i mitt huvud ikväll? Jag tänker på ingen särskild. Faktiskt. Folk säger vad de vill vare sig jag blir glad eller inte över det. Det borde jag ha lärt mig. Fast då och då chockar det mig. Folk säger så konstiga saker. Eller säger ingenting alls. Det styr jag inte över. Fast det är lite av det som snurrar i mitt huvud.

Jocke ringde nyss och sa att han saknade mig. På parkeringen med de andra högljudda kamraterna. Mört har ringt flera gånger utan att vela någonting. Jag har vänner som bryr sig. Så är det verkligen. Kanske skulle jag valt att vara med dem fast jag inte har någon lust. Jag vill ju umgås med dem men tankarna är på annat håll. De ska ju inte komma i andra hand (pik?). Aldrig. Fast ensam med alla dessa funderingar som inte kommer lösa sig ikväll ändå, en sådan här vacker afton, är slöseri på livskvalitet...