Blå havet viskar andas

Jag funderar igen. Har gjort det ett tag. Nu handlar det om alla människor jag inte känt kärlek för, som jag inte flörtat med genom några fina ord eller liknande. Det handlar om alla jag verbalt avrättat. Tänker på dem och vad de betyder. Hur många är de till att börja med? Om man räknar med alla de foppatoffle-användarna är det säkert miljoner. Fast de står jag för. Än idag. De är döda i mina ögon.

Tankarna glider vidare. Det handlar om kändisar jag inte tyckt om. Och skrivit om så, med. De har nog aldrig läst vad jag skrivit, inte deras vänner heller. Men min tanke går ungefär som följer. En gång skrev jag att Linda Isacsson oralsexat sig till alla sina jobb. Kvinnan är helt talanglös. Något jag tycker, ja. Men sexandet kan jag inte stå för. Det är elakt och det är förtal. Hemska jag. Här kommer kärnan, essensen av allt. Jag hade aldrig, jag menar det, skrivit så öppet om någon utanför löpsedlarna. Fast jag kan tycka det. Här hemma handlar det väl mer om vem ens familj oralsexat fram ett sjysst jobb från. Inte ett namn.

Är man inte människa för att man befinner sig i det offentliga rummet? Ibland kan man absolut undra. Jag tycker ju faktiskt det. Det är skönt när politiker går på porrklubb eller ramlar över trottoarkanter. Så länge de inte debatterar mot porrklubben eller stått för byggnationen av trottoaren. Hos andra ramaskri, hos mig beundran. De är ju inte mer än människor. Så finns det totalt värdelösa människor här i Piteå så borde de ju finnas i tv eller i riksadagen. Det gör de. Det borde jag ju tycka är bra. Jag ber inte om ursäkt, man ska stå för vad man skrivit, men jag ska aldrig mer tala ont om Linda Isacsson eller någon annan känd persons sexliv här. Fast det blir ju så mycket roligare så! Med grupper är det en helt annan sak.

Se upp pingskyrkliga och golfspelare, säger jag bara!