Blå havet viskar andas

Jag ser knappt på tv längre. Tidningar är inte inpräntad vardag längre. Vad jag nog vill ha sagt är att jag inte alls har koll. Vad som helst skulle egentligen hända och gå mig obemärkt förbi. Det är skrämmande. Läste däremot hela (hela) Doris Lessings nobeltal. Det  var långt men ack så vackert, och inspirerande. Fast hon inte kommer någon vart och trots att hon inte läste upp det själv. Det finns i alla fall på Svenska Dagbladets hemsida, läs det ni med.

Hörde att det misstänks att landsfader Palme otuktade sig med alldeles för unga flickor (som inte är så unga idag) när det begav sig. Nu har hon klivit fram. Mina vänner tycker inte man ska smutskasta döda, att man ska tänka på deras familjer. Jag tänker på gator, och att de har fel. Han må vara död, av ett olöst mord, men han är inte oantastlig. Har man sex med minderåriga ska man hängas ut. För ingenting borde dö med döden. Sanningen är det bästa elixiret. Han har en gata här runt hörnet, det känns lite konstigt om det skulle visa sig att dessa anklagelser var sanna. Ett brott är ett brott, en brottsling just en brottsling och en gata döps vad jag vet inte ofta efter sådana. Någon som vill bo på Hagamannens väg, eller varför inte Tomas Quicks gränd?

Fast vad vet jag. Jag ser inte på tv.