Blå havet viskar andas

Nyss såg jag slutet på två filmer och början på en annan.
Som jag redan sett. Jag åt popcorn med.
Tidigare idag läste jag ut ett enkelt litet mästerverk som varje gång ger mig hopp.
Nu lyssnar jag på en sång jag aldrig hört förut. Den hade kunnat vara bättre.
Som så mycket annat.
Jag tycker heller inte om när chanser har gått en förbi.
Som man borde ha tagit.
Tror att en sådan gick för några dagar sedan. Det gick upp för mig nu.
Det kommer alltid flera tåg. Det är sant.
På så sätt är det konstigt. Att det är just tåg det kommer fler av.
Den som sade så första gången måste ha bott nära en räls.
Eller suttit på stationen och känt sig ytterst ledig. Fri.
För tågen kommer alltid fler när man inte har bråttom någonstans.
Det finns sämre saker att bli känd för än ett sådant uttryck.
Givetvis handlar det om ambitioner.
Jag tar nästa tåg bara för att det är de som går.
Tågen och chanserna.