Blå havet viskar andas

När jag var liten samlade jag på vinkorkar och önskade att jag fick dricka det röda. Nu är jag äldre och dricker vitt. Kommer på att jag saknar att samla på något. Lägger pussel med min gårdag, som det ska vara när man balanserat på gränsen till för mycket.
Tänker på att det vore fint att bara lämna. Vara vildhund. Kanske finare att komma tillbaka. Ha någonting att visa upp, att få stoltsera med. Jag skakar på huvudet. Jag får göra det; åt snön, gårdagens mat eller bara åt livet i allmänhet. Utan att ni behöver läsa in någonting stort i det. I vissa länder skakar man på huvudet och menar ja, jag skakar bara. På huvudet. Över gatan blåser systemkassar och jag undrar vem som släppt dem. Dagens fjädrar, systemkassarna. Fria för vinden, ingen vet var de kom ifrån eller var de ska. Det är fascinerande.